Starten på utbildningen har varit intensiv, med fixande av lägenhet och utbildning. Ser nu fram emot skoterkörkort och hundspann.

Det var knappt att jag syntes bakom all packning när vi klev ut ur hissen på Södermalm. En 85-liters ryggsäck, en stor resväska, ett par skidor och en hund. Vi tog nattåget till Luleå och därefter buss till Övertorneå. Vi lyckades få med oss allt och klev av vid Övertorneå busstation en kall och vacker lördagsförmiddag. Klev in genom dörrarna på folkhögskolan och möttes av några hundar ett glatt ansikte som hälsade oss välkomna och doften av nybryggt kaffe. Vi är en liten klass och flertalet har bakgrund från andra yrken och alla har ett brinnande friluftslivsintresse.

Denna första tid har präglats av Turismkunskap, ledarskap, friluftsliv, naturupplevelser i form av norrsken och utflykt till Jokkmokks Marknad. 

Det var första gången jag var på Jokkmokks marknad och jag älskade det. Det var en kylig dag i alla fall -15 grader när vi anlände på förmiddagen.

Jokkmokks marknad är en av Sveriges äldsta marknader och är en sprudlande tillställning med en historia på över 400 år. Den första helgen i februari vallfärdar människor från när och fjärran och Jokkmokk sjuder av aktivitet.

Man kan även lyssna på föreläsningar, musikuppvisningar och titta på slöjdutställningar. Traditionella stånd med godis och diverse krimskrams sida vid sida med mer traditionella samiska saker såsom knivar, kåsor, renskinn, skor och kläder mm. Detta är ju en traditionellt samisk mötesplats. Kändisar vi såg vi också. Kungaparet som var där och fick åka i släde bakom en ren och Greta Thunberg som höll ett tal på marknaden. Drottningen kom i samisk dräkt och vi såg generellt många vackra dräkter.

Friluftslivsundervisningen har stegvis ökat i svårighetsgrad. Eld på snö, kaffekokning över öppen eld, isfiske. Packning av utrustning, kläder och mat.  Matlagning på fältkök och energiintag. Skidåkning och orientering på ”vita blixten” i olika sorters terräng i väglöst land. Vi har även genomfört turer med övernattning.

Vi har bland annat spenderat några fina dagar utomhus vid Honkanenjärvi. Skidor på orörd snö, övernattning i tält och quinzee (en slags snögrotta) och orientering.

Jag och en kompis fick en orienteringsuppgift. Det skulle vara en enkel eftermiddagsorientering i solen men avslutades med orientering i mörker på grund av svårframkomlig terräng. Det var som en vägg av sly, skog, kullar och diken. Marken var täckt av skare och träskidorna utan fäste Vi tappade aldrig modet dock, tog en meter i taget, lagade pannlampan vars band gick sönder, åt lite snö när vi blev törstiga. Glädjen var stor när vi trodde att vi nått vår ”hemmasjö” men förbyttes snabbt till besvikelse när vi märkte att vi hamnat ur kurs och det var en myr vi kom ut på. I pannlampans sken orienterade vi oss på kartan, tog ut ny kurs och begav oss in i skogen igen uppåt, uppåt. Kröp under grenar drog oss upp med hjälp av träden. Skulle egentligen behövt en machete men hade ingen. Till slut (efter 4,5h) kom vi ut på vår ”hemmasjö”, blev så himla glada när vi såg lägerelden på andra sidan sjön. Förenades med de andra och kände att livet var härligt att leva. Sedan grävde vi ut grottan och kröp utmattade till kojs och sov gott hela natten.

Trollsjön, ligger nästan högst upp i Sverige.

Vår magiska resa startade i Karlstad (efter en veckas hårt arbete med att sätta upp ett lager för cykeldäck hos  https://www.tooorch.com) efter 160 mil nådde vi får ”vändpunkt” vi hade kommit så högt upp vi kunde och nu var det dags! 

Vi är inga erfarna vandrare utan vi har provat under veckan att besöka Njupeskär och Storasjöfallet. Vilket var det ganska enkla vandringar. 

Eftersom jag ogillar kö, trängsel och att inte få en bra parkering klev vi upp vid 06:30, vi parkerade längs med vägen på en liten parkeringsficka och snörade på oss våra vanliga gympaskor. Tog med oss våra ryggsäckar med:

Enerigdryck
Våtservetter 
Riskakor och en vattenflaska.

Som ni säkert listat ut är vi otroligt simpla av oss och gillar göra saker enkelt, vandring har vi upptäckt under resans gång vara lite av en ”material” sport och sjävklart förstår vi att ju mer och bättre prylar man har, även här blir det enklare och roligare. Men vi som inte vandrat tidigare valde att inte lägga våra pengar på några specifika saker för just vandring utan vi körde ”basic” dvs vanlig ryggsäck, mjukiskläder och gympaskor.

Vandringen tog fart, vi hade som vanligt tur med vädret om än ytterst lite blåst bara. Efter ca 2h kom vi fram till sjön, och för mig fanns det bara en sak som var tvungen att göras: BADA! 
Jag bytte om och klev upp på ett isblock och gled snabbt ner i vattnet och UPP lika fort. Det var oroligt kallt, uppfriskande och underbart! 

Vi stod en stund och njöt av utsikten medans jag torkade, sedan började vi vandra tillbaka ner mot vår van. Efter ca 2 timmar var vid bilen, på vägen mer mötte vi en hel del människor påväg mot Trollsjön, och vi var glada att vi påbörjat vår vandring så pass tidigt så vi hann njuta av sjön helt ensamma. 

Nöjda och trötta i benen satte vi oss bilen och rullande några mil för att sedan laga en underbar god lunch! 

Trollsjön måste upplevas!

Efter vår tripp till Abisko hade vi planerat in en ganska spontan tur till Gotland, jag har spenderat mååånga somrar på Gotland i husvagn med min familj. Men nu var det dags att prova göra allt detta själv med min flickvän och vår van. Även om jag är snart 28 år, har jag rest otroligt lite på egen hand. 

Eftersom jag anser mig själv vara snål, medans andra säger driftig och ekonomisk hade jag självklart sett till att vi bokade den billigaste resan till Gotland, detta innebar att att färjan avgår mitt på natten, vill minnas att det var runt klockan 02. 
Detta gjorde oss inget utan vi såg fram emot en mysig kväll i Vanen. 

Vi bunkrade upp med lite godis och några korsordstidningar. Ställde oss i check in kön runt klockan 22 och gick sedan bak i skåpet där vi inrett med bland annat en 130 cm säng, köksdel med rinnande vatten och mycket skåp för förvaring. 

Tiden gick som vanligt fort och vi hann även slumra lite innan det var dags att vrida på nyckeln igen och åka ombord. 

Turen på Östersjön var precis lika mysig som jag mindes från barndomen, efter ca 3 timmar la vi till i Visby och vi åkte av. 

För er som inte är så pålästa om just #Vanlife så förknippar jag den otroligt mycket med enkelhet och ta det som det kommer. Vi åkte av färjan och åkte till närmast lämpliga parkering för att få några timmars sömn till. 

Morgonen kom och jag blev rastlös vid 09:30 tiden och gick ut ett varv och fann ett Biltema som i vanlig ordning hade ett café. En koppkaffe inköptes och jag gick tillbaka till vår van för att väcka min flickvän så vi kunde rulla vidare. 

Något jag minns väl från min barndom var även de vilda Gotlands russen. Vi letade på området där gotlandsrussen bor och hade sådan otrolig tur att få möta en hel flock nyfikna hästar. Vi stannade och klev ur och lät hästarna nyfiket närma sig. 

När russen nöjt sig med att hälsa rullade vi vidare och fick se en alpacka gård där vi stannade till och beundrade dessa mystiska men otroligt söta djur. 

Klockan blev mycket och vi letade upp ett perfekt nattställe att sova på. Imorgon var det dags för nya äventyr med guidad tur i lummelundagrottorna. 

En tur i somras med min systers son på sörmlandsleden. Gick rundan stenhuggarmon 😊

https://youtu.be/jgcUqSZoYY8

Så var årets tredje besök i Tivedens nationalpark genomfört. Blev lite av en chockartad start. Hade hoppats på en snöklädd nationalpark under något av besöken i januari eller februari men så blev det inte förutom några timmars snöfall i januari. Snö som snabbt smälte undan. Nåväl, tog 12-tåget från Eskilstuna på torsdagen den 12 mars med Laxå som mål. Gråmulet och regn. Men efter Örebro var det som att åka in i en nordlig vit klimatzon. Ymnig snöyra och ett fullständigt vitt landskap. Snacka kontrast. Väl i Laxå hade jag en timma tillgodo innan bussen till Sannerud (Tived kyrka) skulle avgå. Passade på att äta en rejäl lunch och det blev till att klafsa fram genom ett decimetertjockt täcke av blötsnö. Smaklös slush. Jaha, detta var ju lite otippat och vårkänslorna kom av sig. Nåja, bara gilla läget och hålla humöret uppe.

Steg på buss 761 strax efter tre. Det snöade i alla fall inte. Dagens andra överraskning gjorde entré 50 minuter senare någon kilometer innan den lilla byn Sannerud. Plötsligt var det knappt någon snö alls utan mest spridda fläckar med snö. Kände mig lättad och glad. Har ingenting emot snö, lätt pudersnö, men i slabbig blötsnö ser jag ingen som helst glädje. Steg av och gjorde ett besök i den mysiga Tiveds Lanthandel som drivs av Maria och Joacim, som gav upp livet i Stockholm och slog ner bopålarna i Sannerud hösten 2017. Jag hade hoppats på en kopp finkaffe eftersom de har Tivedens kafferosteri som närmaste granne men Maria kunde tyvärr inte tillgodose mitt behov. Hon berättade dock att kafferosteriet skulle hålla öppet alla dagar över påsken. Glädjande eftersom jag kommer att besöka nationalparken 4-5 dagar över påsk och blir det nog ett par besök hos både lanthandeln och kafferosteriet.

Tackade för mig och satte av på kyrkstigen mot Tivedstorp. Blött. Vissa partier av stigen var mer att likna vid en bäck. Bara att ge upp primadonnatrippandet och köra på. Blev rätt kall om fötterna första kilometerna trots seaskinz på fötterna. Kylig luft. Nära nollan. Och blåsigt. Skönt att komma fram till Käringaudden. Slå upp tält, såga upp ved och tända en skön brasa. Ta en kopp kaffe och blicka ut över Stora Trehörningen. Långt ifrån rådande Corona-hysteri.

Fortsatt utforskning av östra delen
Vaknade i gryningen. En spelande morkulla passerade över Käringaudden några gånger. Första för i år. Ett tunt duggregn kom och gick. Trehörningen låg nästan blank. Steg upp, gjorde upp eld och ordnade med frukost. Årets första bofink mellanlandade för en stund på udden. Drog på smilbanden. Kalla vindbyar från nordost. Duggregn som övergick i fin kornsnö. Packade ihop och avnjöt en (tredje) sista kopp kaffe. Inte bråttom någonstans.

Utforskandet i nationalparkens östra del under februaribesöket gav sannerligen mersmak. Då var det blåsigt som attan medan prognosen för detta besök antydde måttliga vindar men kalla nätter. Har ju en förhoppning om att kanske höra ugglor och lodjur eller varg för den delen. För de två senare krävs förstås en stor portion tur. Hursom, jag tog (som vanligt) stigen över den läckra Tärnekullen. Ett spillkråkepar bjöd på hela sin ljudliga repertoar och drog till med några trumvirvlar. Plötsligt tyckte jag mig höra en visslande sparvuggla, men tyvärr för få gånger och alltför avlägset för att vara helt säker. Stod kvar i den lämpliga biotopen i tio minuter och lyssnade. Ingen sparvuggla hördes. Fortsatte min färd. Gjorde några nya avstickare vid Vitsandstärnarna. Inte min grej att fastna i gamla fotspår. Stiglös vandring och löpning är ljuvligt. Passerade Junker jägares sten och målet var sedan Kölnavattnet och Bergslagsleden söderut för att ta mig in i den östra delen av nationalparken och fortsätta att utforska detta orörda och stiglösa område av fantastisk natur. Stötte en biffig tjäderhöna.

Rätt spännande att färdas i stiglös gammelskog med bara ungefärlig riktning mot Tivedsdalen, inte planlöst men bara låta terrängen diktera färden. Kom ut på den gamla fina skogsvägen i dalen och testade en skogsväg som följde parkgränsen till Prästmossen och därifrån återigen stiglöst västerut mot Tivedsdalen. Uppe på den läckra bergryggen längs med dalgången hittade jag en fantastisk plats som jag på en gång bara kände: ”Wow, här ska jag sova inatt!” Memorerade platsen och omgivningen längs den relativt branta nerfarten. Blev ett besök till Takstenen medan molnen skingrades. Kollade in lummer längs skogsvägen, summerade tre arter. Upplevde sedan den nordsydliga höjdryggen öster om dalgången med målet att att ta mig till den läckra platsen för mitt tänkta nattläger. Vilken kväll. Klarblå himmel och solnedgång. Kyligt. Fantastisk stjärnhimmel. Fler och fler stjärnor, konstellationer och stjärnhopar allteftersom himlen mörknade. Och så den intensivt klara aftonstjärnan i väst. Finns det något mer rogivande? Mer svindlande…

Vaknade i gryningen. Svinkallt utanför säcken. Säkert åtta minus. Låg och drog mig. Lyssnade på de fåglar som är långt mer tuffare än jag: spillkråkor, någon nötskrika, ett par nötkråkor med sitt karaktäristiska läte, sprudlande tofsmesar och en härligt ljudlig korp som kom svepande längs med bergryggen. Steg slutligen upp när solen gjort sitt intåg på riktigt. Trailskorna frusna till sten och vattnet i flaskorna stela av is. Hade dock nära till bäcken för frukostbestyren. När solen höjt sig ytterligare och jag mätt njöt av andra koppen kaffe hördes så det ljuvliga ljudet av spelande orrar på avstånd. Sådant värmer själen.

Lördagen bjöd på fantastiskt väder med klarblå himmel och knappt en vindpust. Fortsatte min färd genom skogarna mellan Tivedsdalen och Bergslagsleden. Vackert men krävande. Tog sedan en tur in i den mer civiliserade västra delen för att få springa på lite stigar. Tog mina favoriter Trollkyrkorundan och Oxögabergsrundan. Vid huvudentrén var det byst med folk. Kul att folk ger sig ut i naturen. Och riktigt kul att möta så många hundar. Lyckliga hundar, stora som små. Men sedan var det skönt att åter få vika av in i den östra delen. Stiglös enskildhet. Storesjön var en ny bekantskap och i den låg ett krickpar. Årets första för mig. Vackert varmt släpljus. Mmm, där ska jag sova en natt i påsk, men för denna gång var målet att sova under Takstenen. Och det blev en fin kväll. Helt vindstilla. Knappt ett ljud. Gled iväg till sömnens domäner medan sval luft slickade mitt ansikte.

Söndag morgon var inte alls lika brutalt kall som gårdagen. Fick uppleva soluppgången innan det mulnade på söderifrån. Efter frukosten bar det av västerut mot Bergslagsleden. Tog en sydligare rutt jämfört med den i februari. Och vilket avsked det blev i detta härliga sprickdalslandskap. Jag har liknat det vid en dragspelsbälg, en jättelik bälg, men dessa bergryggar liknar mest valryggar i luftig tallskog och däremellan surdråg och fina skvattrammyrar eller skogsängar som jag föredrar att kalla dem. När jag svettig kom upp på en av dessa ryggar satt så en grann tjädertupp i en tall rakt framför mig i ögonhöjd. För några sekunder var vi lika förvånade båda två innan den slog ut vingarna och gled iväg genom den murriga dalgången. En slags inverterad miniorgasm.

Väl ute på Bergslagsleden valde jag att promenera till Stenkällegården och Sörhamn. Meningslöst att springa då jag bara skulle få vänta ännu längre på bussen. Det blåste hårt och kallt. Och det blåste rätt in i det vanligtvis mysiga vindskyddet vid Vätterns strand i Sörhamn. Det var skönt att få stiga på en varm buss. Bara jag och ännu en passagerare. Välkommen tillbaka till Coronaland tycktes luften och de tomma sätena ljudlöst förmedla.

Fåglar och djur
Totalt noterades 40 fågelarter. Under lördagen stöttes tre tjädertuppar och vistelsens samtliga tjädrar observerades i östra delen. Under lördagen passerade flera flockar med ljudliga tranor norrut liksom drillande sånglärkor. Sångsvanar hördes och några par rastade i Stora Trehörningen. En maffig duvhökshona sågs fint i östra delen. Det var väldigt länge sedan jag hörde hoande skogsduva så det var trevligt att få höra två individer nära Takstenen. Sjungande kol- och dubbeltrastar förgyllde liksom årets första bofink som trevande sjöng upp sig. Även årets första hämplingar noterades. Annars inget anmärkningsvärt i fågelväg. Några ekorrar höll låda och gammal vargspillning hittades på några platser.

Något om utrustningen
Testade den nyinköpta och nymoddade ryggan Osprey Talon 33 L som är tänkt för framtida löpäventyr, nu närmast Bohusleden på 6 dagar. Stabilare ryggstycke jämfört med min betydligt lättare OMM 32 L. Den bjöd inte på samma wow-upplevelse som Osprey Talon 44 L. Vi får se vad det blir. Första natten använde jag Six Moon Designs Gatewood Cape som ”tält”. Övriga två nätter under bar himmel, nå, en natt under stjärnhimmel och en under mäktigt stentak. Sovsystemet bestod av markskydd i form av tillklippt tyvek, 70 cm tunn cellplast, Sea to Summit UL uppblåsbart isolerande liggunderlag, dunsäcken Sea to Summit Spark III och sovsäcksöverdrag från Fjällmark. Enkelt och avskalat.

Nu närmast väntar en blandning av socialt löpäventyr på Tunaberghalvön och ejdersträck med gamla vänner på Öland innan det är dags för ett långt påskäventyr i Tivedens nationalpark, ja, om inte Corona stänger ner hela landet, men det löser sig.

På återseende…

Arkiv för Tivedens nationalpark 2020:
Story från januari>>
Story från februari>>

Motivering:

För största visat mod och ärlighet.

Har just klarat av att ta mig hem igen och skriver då detta:

”Det känns lite som jag är en deltagare i en film. Ett drama. Så klart. Med ständiga förändringar. Där jag från det ena momentet till det andra inte vet vad som händer.”

 Detta skrev jag i förrgår. Snöstormen pågick i Anadyr. Oro hade börjat spridas i gruppen. Skulle vi ens kunna ta oss ut ur Anadyr? Hade det inte varit för tjejerna hade jag gärna stannat! Jag gillar lokalbefolkningen, vintern och vissa delar av maten!

 Plötsligt ett fönster i snöstormen. Alla ombord. Men var alla gränser öppna? Till och med Finland hade stängt. Så fick vi veta att Ryssland stängde sina gränser. Chefen för Yakutsk Film Festival där filmen också tävlade ringde och sade att den annullerats. Murmansk där filmen också tävlade, likaså. Skulle vi ta oss ut?

 En av de absoluta höjdpunkterna på festivalen var de nya vänner som dykt upp i mitt liv. Klipparen Mik Stampe Fogh, Nastya Polyakova, översättaren, Julia från orten och så en herre jag tror kommer att bli en mycket god vän, Malcolm Dixelius. Alla helt underbara människor! Strax innan vi bordade planet, så bad jag honom hjälpa mig köpa en biljett, som skulle ta mig ur landet så fort vi landade i Moskva. Det kändes som om att snaran började dras åt. Jag hade en Aeroflot biljett som jag fått bråka om med arrangörerna påföljande dag. Först hade jag varit på väg till Köpenhamn, närmast Malmö, så i panik bokades biljetten om till Stockholm Helt i onödan. SÅ jag hade en föraning att paniken är på väg att stiga snabbt! Så jag bad min vän Malcolm att hjälpa mig boka om så jag kom på samma plan som honom. Dyrt som satan, min dyraste biljett någonsin. Men vi visste inte förrän vi landade i Moskva om jag fått biljett.

 I Anadyr trodde man att det fanns 2 covid-19 fall, men visade sig att det inte var så. Helt lugnt på resan. Någon ansiktsmask. I Moskva, fullt av skyddsmasker och väldigt lite folk på gatorna. Ingen tog tåg eller tunnelbana, så mycket trafik, men vi hann med på KLM planet. Vi var inte de enda svenskarna. Stefan Persson, målvaktstränare i Spartak Moskva och Modo legenden Tobias Viklund, skyndade sig ur landet. Spännande samtal om deras liv i Moskva.

 Landade i ett folktomt Stockholm. Nu på tåget på väg tillbaka till Malmö. Folk verkar ta det ganska lugnt. Skönt. Jag hoppas folk nu lyssnar på vetenskapen och litar på statsepidemologen!

Att bygga en egen van/husbil är ett otroligt kul projekt, roligare blir det även om du gör det tillsammans med någon, kanske en vän eller varför inte din partner?

Hur som helst, någonstans måste man börja och här nedan kommer mina tankebanor kring inköp av van. Jag har valt att skriva inlägget mot bilar i prisklassen 20 till 70 000, och årsmodeller kring 2007-2014, men självklart kan du applicera dessa tankebanor kring andra priser och årsmodeller.

BUDGET - A och O.  Vad har du tänkt att lägga på just specifikt "bilen", 20 000, 30 000, 50 000? När du satt en budget kan du börja undersöka vad det finns för bilar.  

Beroende på din budget för inköpspriset så finns det olika kriterier du kommer kunna uppfylla och några som du tyvärr måste släppa.

När du kollar på en bil i 20 000 klassen är det inte omöjligt att du behöver släppa:
Att köpa en besiktad
Att köpa en med fungerande motor / koppling / växellåda
Att köpa en ”fixbar”  med rost som går att laga utan svets.
Att den gått få mil, och även saknar historik på hur den servats.   Med långa mil brukar jag tycka att över 25 000 mil.
Dåliga däck (på många van sitter lite grövre och större däck vilket är dyrt)
Många ägare >15

Kollar du på en bil i 40 000 klassen är det högst troligt att du istället kommer kunna hitta:
Relativt fri från rost, dvs räddningsbart utan att behöva svetsa.
Fungerande motor och växellåda, var uppmärksam på koppling dock!  En sliten koppling riskerar att slira, och till slut kommer det slirande kopplingen orsaka ett dyrt haveri.
Du kommer dock även här behöva vara uppmärksam på däcken skick, se gärna till att få med ett par vinterdäck, även om du inte tänk använda bilen vintertid kan det finnas gånger du behöver flytta bilen under vintertid och då vill du inte köra med sommardäcken.
En bil för 40 000 bör även ha lite dokumentation som ”visar” på att bilen servats sista tiden tex oljebyten med mera.
Bilen bör även vara besiktad!
Finns det ordentligt med dokumentation på bilen så är inte miltalen inte ett ”stort” problem, men i 40 000 klasen är det rimligt att bilen gått någonstans kring ca 10 000 – 22 000 mil.
Antal ägare runt >5-10 st

Kollar du på en bil i 70 000 prisklassen bör du kunna ställa kraven:
Bra dokumentation på allt som blivit gjort under åren.
Relativt få ägare <5  stycken
Hela bilen ska ge ett gott helhetsintryck, inga bulor och minimalt med ytlig rost.
Besiktad för minst 6 månader framöver.
Hel och fin i både skåp och förarhytt.
Miltal runt 7000-15000.
Kort och gott, bilen ska ett mycket gott helhetsintryck.

Fler aspekter som kan göra plus i kanten:
Dragkrok, finns många gånger en dragkrok är underbar. Bogsering, dra släpvagn (tänk på att en van väger mycket och därför får du ofta inte dra speciellt tunga släp, men obromsade lätta släp går bra!)
För dig som cyklar finns det även otroligt bra cykelhållare, som man fäster på dragkroken.  

Fina däck = välvårdad bil, jag har redan nämnt det men däck är otroligt viktigt för säkerheten och körupplevelsen, men även för driftsäkerheten. Att få punktering i Norge…. Det vill man inte.
Jag har även fått känslan av: Har bilen fina däck är bilen välskött, är däcken slitna och framför allt ojämnt slitna är något fel och ingen har ”orkat” bry sig, hur är det då med andra saker?

Extraljus, att köpa en bil med färdigdraget kablage och redan monterade extraljus sparar dig ett par 1000 och en hel del tid i montering!

Längder och höjd, en bil som är under 6 meter är ofta billigare på färjor och broar! Tänk även på att de flesta skåpbilar finns i olika höjder, hitta den höjd du är intresserad av!

Vad kör jag då själv?
Jag har byggt min Van på en Peugeot boxer från 2008, när jag köpte den hade den gått ca 12 000 mil, var besiktad för ca 8 månader framöver. Jag fick dessutom med vinterdäck på aluminiumfälgar och extra ljus.  Bilen låg ute för 45 000 och jag lyckades få med mig den hem för 42 000.

Att köpa och skriva inlägg om Vanlife är otroligt kul, men nu har jag suttit för länge och har faktiskt inte ro att sitta längre, igår monterade jag mina nya däck på min mountainbike, som denna gången blev ett lite hårdare däck från Schwalbe. Vi har nyligen flyttat till villa och håller på att utforska alla små fina grusvägar här omkring så ville ha ett däck med lite mer rull än mina tidigare! Däcken jag köpte hittar ni här om ni också är sugna på däck med lite mer bättre rull!
https://www.tooorch.com/product/dack-schwalbe-furious-fred-addix-speed-50-622-29x2-00-vikbart

Njut av vår solen så hörs vi snart i ett nytt inlägg, ni får gärna kommentera om det är något inom Vanlife ni undrar om så ska jag försöka få ner det i text!

Haj!

Den här vintern har snötäcket här i södra hälsingland varierat, snö har fallit och sen smält bort i flera omgångar. Skridskoisarna har varit fina långa perioder så en del skridskoåkning har det blivit, men inte mycket skidåkning eller snöskovandringar vilket vi hade hoppats på.

Fantastiskt fin skridskois i januari.

Lite skidåkning blev det i Orsa Grönklitt där de verkligen hade gott om snö.

I skogen däremot har vi gått mycket, i skogar vi normalt inte brukar gå. Vi har inte följt några stigar utan gått mer på känn. Att gå ostigat är härligt, kroppen får jobba extra och det gäller att se upp för håligheter omkullfallna träd. Många fina platser och gläntor har passerats där solljuset gett lyster åt mossor och träd.

Gamla gruvhål påminner om svunna tider. Stora stenar, mossor, fallna träd och vackra stubbar lockar tankarna till sagovärlden och skogens väsen. Att en stund få fantisera och drömma sig bort bland stock och sten ger energi till kropp och själ.

Just nu behövs dessa skogspromenader mer än någonsin både för motion och avkoppling. Naturen är öppen för oss alla och att gå ut och upptäcka den nu när våren är i antågande gör gott i både kropp och själ. 

Gammalt gruvhål.

Solig och stenig glänta. 

En härlig stubbe med egen takodling.

En hel backe med mossbeklädda stenar.

Här är en vattenkälla med klart, kallt och gott vatten.

Hur det kommer att bli med våra resor, äventyr och friluftsliv under det närmaste året känns för tillfället som en ren gissning. Men redan nu är turistnäringens kris ett faktum (naturligtvis inte bara den utan många andra branscher också). Det handlar om företag – stora och små och allt däremellan – vars intäkter krymper eller hotar försvinna helt. Bakom företagen finns förstås människor som, precis som vi allihop, är beroende av pengar för sitt uppehälle.

Vi är många som fått upplevelser för livet av naturen, fjällvärlden, exotiska länder och vårt eget Skandinavien. Många av dessa upplevelser skulle vi inte fått om det inte funnits ideella organisationer, företag eller hängivna privatpersoner som gjort det möjligt. Visst har vi ofta betalat för det men det som vi betalade för var det vi fick just då. Guidningen i bergen, båtresan över fjällsjön, övernattningen i stugan eller vad det nu var. Vad vi också fick var minnen som gläder oss många dagar under året, resten av vårt liv. Den bonusen kommer aldrig någon att skicka en räkning till dig för!

Varför inte ge något tillbaka för sådana oersättliga minnen? Det skulle kunna innebära ett köp, ett medlemskap (för sig själv eller någon vi känner), en gåva eller något helt annat – det vet var och en bäst själv.

Här nedan några foton från minnen jag har fått för livet. En droppe i havet av alla dem jag samlat på mig. Det finns oändligt många fler.

Lájtávrre och Rapadeltat.

Nammásj i Sarek (vid Rapadeltat).

Ama Dablam, Nepal.

Nepal, leden upp mot Everest Base Camp. Både Kina och Nepal har beslutat att inga bestigningar av Mt Everest får göras i år på grund av corona-viruset. Frågan är om det finns några turister alls i Nepal. Detta är ett förödande slag för landet som framför allt lever på sin turism.

PS. Även om jag här uppmanar till att stödja just turistbranschen så finns det naturligtvis många andra behov i världen där hjälp behövs. Som så ofta drabbas de allra fattigaste värst.

Så har ytterligare en månad passerat i mitt liv som dedikerad utesovare. Jag klagar inte på min situation som startade under tvång. Det är historia. Blickar framåt. Våren. Ljuset. Fågelsång. Mitt sovrum är gränslöst och obundet. Ingen kväll eller morgon är densamma. Om natten sover jag, precis som du. Om natten drömmer jag, precis som du. Apropå drömmar hade jag en rätt otäck dröm där jag sov i min fin glänta på höjden i Torshargskogen. Vaknade i drömmen på samma plats där jag sover. Tre vildsvin intill mig, en av dem en stor sugga. Stark kvalmig lukt. En av dem nafsade på min fot medan den gigantiska suggan såg ut att välta över på sidan, över mig. Vaknade och lättnad sköljde genom mig. En annan dröm, om en grävling, som kom besök, smått aggressiv. Jag klättrade upp halvvägs i ett träd. Grävlingen tittade på mig, försvann ner i en håla intill trädet jag klamrade mig fast i, hasade mig sakta ner och kikade in i hålan och tre söta grävlingungar tittade ut och mamman tittade lugnt på mig. Vaknade med ett leende.

Att sova ute har för mig blivit en rutin. Inget extraordinärt. En del av de dagliga rutinerna. Inget jag intalar mig, utan verkligen ser fram emot när klockan tickar mot läggdags. I mars blev det inte en enda natt inomhus. Antalet nätter ute i naturen fördelar sig på 16 i tält och 15 under bar himmel. Totalt 23 nätter i min glänta i Torshargskogen och resterande längs Bråviken, Tivedens nationalpark och Marvikarna. Underbart med så många nätter där vädret tillåtit sömn under bar himmel. Detta avspeglar sig direkt i en enda läst bok som kvällslektyr. Vem behöver en bok när man kan ligga och betrakta himlen, träden som antingen svajar eller bara tycks sova i tyst givakt, räkna satelliter eller glädjas av ett sekundsnabbt stjärnfall, ja, vem, ja, vem önskar fly undan ordlös förundran?

Blev uppmanad av min mobil att uppdatera en app, klickade upp appstore och genast kom ett appförslag upp, mitt anti-övervakningssystem slog på direkt: "Hur fan vet Apple att jag sover ute?" Jag vet inte hur många sekunder det tog innan jag insåg att det INTE stod "Sov ute varje natt". Fascinerande vad man kan tolka in i ordbilder. Nå, den som vill pröva på att sova ute och utmana sig själv, sin partner och barn behöver ingen app utan kan istället gå med i FB-gruppen Minst en utenatt i månaden.

Fåglarna och det återkommande ljuset
På det stora hela har mars månad varit en nederbördsfri månad i Mälardalen och i stort sett alla min nätter under bar himmel inföll under andra halvan. Så härligt att gradvis få uppleva det återkommande ljuset och än så länge handlar det om den allt tidigare gryningen. Fortfarande mörkt när jag går till min glänta i Torshargskogen. Ljuset och vårfåglarnas ankomst blir så påtaglig när man vistas ute i naturen varje dag och inte minst när man får uppleva gryningen på i stort sett en och samma plats. Att vakna i mörker med aningens gryningsljus i början av mars för att någon vecka senare betrakta turkosblå himmel med fullmånen hängande i väster för att i slutet av månaden uppleva tallkronorna ovanför mig sakta färgas av den uppstigande solen. Ljuvligt. Sedan blev liksom att börja om från början i och med omställningen till sommartid, detta absurda otyg. Men det innebär att jag snart får njuta av skymningen i min glänta tjugo minuters promenad hemifrån.

Å andra sidan, när jag är ute på äventyr, löpäventyr som vandring med lätt packning, bjuds det ibland på kvällar med en skymning som skulle få varje alv att plocka fram lutan och sjunga en hymn till aftonstjärnans ära. Att få uppleva solnedgången från en höjdrygg med ålderstigna tallar i den orörda östra delen av Tivedens nationalpark eller bara absorbera det obeskrivliga skymningsljuset mellan Bråvikens mörka vatten och himlens dova blå och där emellan en bred rand av brand med ejdrars skockande och duvlika hoanden som fond är sällsam lycka.

Att få vakna till fågelsång är ett privilegium och då menar jag att vakna omgiven av fåglars lockläten och sång. Det startade stillsamt i början av mars med morgonpigga och härdiga arter som koltrast och gärdsmyg. En vecka senare hade de fått sällskap av ljudhärmande taltrast och dubbeltrastens vemod, trumpetande tranor, korparna som häckar en bit bort, kacklande grågäss och överflygande sångsvanar i plog. Kattugglan som hoar till och från både morgon och kväll. Två nattsträckande sothönor noterades. Ytterligare några dagar senare anlände min favorit rödhaken, tjäderklockan även kallad, med sin ljuvligt porlande och jollrande sång. Överflygande sånglärkor. Under andra halvan av mars anlände bofinkarna, järnsparven, stararna och rödvingetrast. En del arter hade kommit för att stanna medan andra bara mellanlandande på sin färd norröver. De fåglar jag hör sjunga och som hör hemma i min glänta i Torshargskogen så här långt är bofink, rödhake, järnsparv, gärdsmyg, grönsiska, blåmes, rödhake, nötväcka, kungsfågel, kol-, tal- och dubbeltrast. Totalt 69 fågelarter har noterats från mina sovplatser och längs promenaden mellan min lägenhet och sovplatsen i Torshargskogen i mars.

På vägen hem på morgonkvisten passerar jag en del fält och får en vacker promenad längs östra kanalen av Torshällaån och sedan över bron via slussportarna. Faktum är att jag faktiskt bor på en ö och namnet Torshälla kommer från Tors harg, vilket kan översättas till Tors offerplats. Jag sover med andra ord i skogar med anknytning till asagudarna, både i Torsharg och i Tiveden, gudarnas skog. På morgonen den 12 mars på väg hem upptäckte jag (via ett genomträngande läte) två färgsprakande juveler i form av kungsfiskare på bryggstolparna nedanför norra slussporten! Några timmar senare var jag på väg till Tivedens nationalpark, där snön vräkte ner. Tiveden bjöd på uppvaknanden till spelande morkulla och kuttrande orrar, spillkråkor, korpar, nötråkor, nötskrika och tofsmes. Mars rundades av med en fantastisk och stilla kväll under bar himmel i sörmländsk skärgård och en ihärdigt ropande berguv. Så mäktigt. Att få somna till berguvens rop är väl så nära himmelriket man komma.

Så, gott folk, jag tror det får räcka så. En kort rapport. Bjuder avslutningsvis på lite bilder från mitt utesovarliv under mars månad. Ta hand om er i dessa omvälvande tider. Varför inte unna dig en natt eller två i naturen med sval och ren luft. Betrakta stjärnhimlen och låt dig sövas av vindens viskande sus. Unna dig ett skogsbad deluxe nu när självkarantän och hemmajobbande är vardag för många.

Må väl /Niklas

Tidigare inlägg från en utesovares dagbok:
Januari >> 
Februari >> 

Jag har inte riktigt hunnit få färdigt turbeskrivningen från Sarek 2018 än, men kan iallafall med glädje meddela att  filmen från äventyret 2019 iallafall äntligen finns att se! 

Vi startade vid Abisko turiststation för att 11 dagar senare avsluta vid riksgränsen.

Håll till godo!

här kan filmen ses

Minus 58 grader

Svensk dokumentärfilm från 2006

Titta här https://www.svtplay.se/video/26265506/minus-58-grader?info=visa

We are an organization dedicated to serving and providing non-financial support. We persevere through all hurdles that may appear on the way, but never give up in a struggle. The organization is founded on strong values and ethos that guide us through performing our functions. We are very confident that our efforts help small entrepreneurs to achieve their goals. All members of the team find pleasure and joy in seeing young entrepreneurs climb the ladder and become big businesses. Despite all challenges, we love our job and are committed to helping small businesses realize their full potential. Our main purpose is to nurture young entrepreneurs, train them, mentor and later evaluate their progress. We want to see small companies develop into big corporations. Our organization culture is based on the following values.

Generosity

As an organization, we perceive generosity as a core value. We do not take it for granted, but are committed to helping others to change their lives. Moreover, organization’s mission to provide training, mentorship and evaluation to all small entrepreneurs who may be interested for free reflects the concept of generosity. As a team of experts, we believe that our little efforts can greatly change the life of an individual. We want to give back to the community through nurturing small entrepreneurs. Moreover, we understand that generosity does not only mean sharing reserves such as funds, but also wisdom and experience that we have in the business world. It is something worth teaching others. We may not offer a lot of material support, but ideas that we will install in an individual will be very significant. The organization also realizes that by being generous, we are in a better position to influence others to become generous.

Transparency

Transparency is an important virtue that keeps our organization running. As a company, we have realized that it is one of the best ways of building trust among stakeholders and even employees. As an organization, we exist because of transparency upheld in our affairs. We are very open in our dealings with clients and even other key players in the company. We want to be an organization of choice for many small entrepreneurs who may face challenges. Transparency is one of the ways, in which the firm can engender trust. We are a trustworthy organization and ought to maintain this value as the core one in our organizational culture. We want to ensure that all key players are aware of what we are doing.

Fun

As an organization, we have realized that humor and fun make people more productive. Our intention is to make everyone feel happy and stress-free, while still being the best performers. We cannot ignore fun as part of our organizational culture and value this in all undertakings. A fun atmosphere is very imperative since it even makes hard work and success more meaningful. As an organization, we cannot ignore enthusiasm that results from a fun environment, since it brings people together.

Ambition

We are very ambitious, determined and self-driven. Ambition is the key factor leading to achievements. As an organization, we are very ambitious because we want to be the best in our service delivery. Our team members are aware that when they take ambition as a core value and embrace it, they become extremists. We can achieve more than our goals. Ambition is to help small entrepreneurs to move from their current situation and become a large business. We strongly believe in our success and are very ambitious to see that we meet set objectives. Therefore, all employees should strongly believe in the power of ambition. We take it as a key driver that can help us act in situations that may seem to be extraordinary. We have always tried to cultivate an ambitious attitude in all our employees and small entrepreneurs for them to be able to triumph and succeed.

Empathy

Empathy is all about experiencing and trying to understand thoughts and experiences of other people. Our organization takes empathy as a very critical element that motivates our members to take a customer-oriented approach. Our nature of work revolves around listening to the problems of small entrepreneurs and trying to help them. We care about their businesses greatly, and whenever they encounter hurdles, we are ready to listen to them and support. As an organization, we demonstrate openness, strong understanding and listening to all people who come to seek our help.

Learning Growth

The learning growth perspective aligns with objectives that we have set. As an organization, we aim at developing skills of our entrepreneurs to be able to learn and apply the same to grow their business. We are committed to creating and promote a good learning environment, where all people who come to us get a good chance to learn. We also make follow-ups and assess whether skills learnt have resulted in growth.

Social Responsibility

Our organization takes social responsibility as the backbone of its functioning. Our sole purpose is to give back to society. As a way of meeting this requirement, we have committed to offering all nonfinancial support to small entrepreneurs. We are tasked with creating shared values and want to share wisdom and experience we have to nurture and help businesses grow and develop. Social responsibility continues to be part of our organizational culture, and we will always embrace it.

This abstract was prepared with the help of https://writessay.org source by a writer-enthusiast Logan Riley. Whose hobby is to express his thoughts on the paper.

Jag på väg till Namnhällarna förra sommaren. Tio månader har gått sedan jag lämnade Namnhällarna. Jag vilade mig här i ett år efter den tuffaste vandring jag någonsin gjort.  

Namnhällarna 

Du åker landsvägen som följer sjön på blickbart avstånd. Du tar av där den beryktade Fasaskogen börjar som med sina djupa orörda skogar bjuder in vem som. 

Fortsätt  denna avtagsväg tills du kommer till Tullstugan. Här bor stundom Britten som aldrig kräver dig på tull. Han bor här när han söker frid från världens ok. Du fortsätter uppför den branta backen som vid varje nederbörd skiftar form. När du klarat denna sällsamma backe kommer du få vila dig på en slingrig väg genom en föränderlig skog som välkomnar dig om du lyssnar.

Alldeles snart kommer du till första bästa tall, du vet vilken det är när du ser den. Värm dig vid den då då den bär på helande hemligheter som du finner om du med hjärtat söker. Men gå sedan vidare, ty sjukdom och elände drabbar den som stannar för länge. Skogen accepterar inget frosseri och överflöd, måttlighet är vad den av godo ger.

När du fortsätter och möter stenmuren skymtar du en röd storstuga och här är du välkommen. Du är nu framme på Namnhällarna. 

Storstugan står på pålar som är sammanvävda  med berget du nu befinner dig på. Endast en istid han rubba dess grund. 

Här bor Amos med sin Emma och deras två söner Edison och Emil.

Om jag nu ber dig bestämma ett väderstreck så har du med absolut största sannolikhet fel. Alldeles oavsett hur god din inre kompass är. Om du med hjälp av tiden och solen också fastslår ett väderstreck är även det fel. Det  finns ingen förklaring och det spelar ingen roll då Namnhällarna lyder sina egna regler.

Gården omges av en skog som är vacker och vild. Skogen avgränsas av en stenmur som håller den på behagligt avstånd och tydligt signalerar att här pågår en form av civilisation. Namnhällarna fungerar som en viloplats för den som livets väg vandrar. Namnhällarna är en plats att finna. Även om din väg varit krokig så kan du nu vila ut och vårda dina skor för fortsatta vandringar.  Glädje och dans är inte främmande för Namnhällarna och önskar du göra upp en eld så kan du finna många svar i lågorna.

// En flanör 

Sista bilden på mig utanför Bodegan som än idag heter Jans Bodega. Mitt hem, min plats. 

Det fanns en tid då jag var ute jämt. Utan att överdriva så övernattade jag ute varje vecka, oberoende av väder.

Snö, kyla, regn - det spelade ingen roll. Det var en otrolig frihet att kunna vara ute i naturen utan att behöva tänka på väder.

Sen hände väl livet, som det väl gör, och veckor utan skog blev till månader och efter ett tag så började även årliga vandringsresorna till fjällen försvinna. Naturen försvann från mitt liv och till slut så var det enda som fanns kvar av mina äventyr två stycken genomskinliga plastlådor med mina kläder och verktyg någonstans i förrådet.  

Därför har jag antagit en utmaning nu. Att vara ute minst en gång i veckan hela året. Det spelar ingen roll om det är en kort vandring i ett naturreservat med min son, om jag övernattar, eller om jag bestiger berg. Det viktiga är att komma ut minst en gång i veckan. Då kommer allt annat med.

Min tanke är att försöka lägga upp lite bilder här med - från årets första resa till Island (som var det äventyr som fick mig tillbaka ut i naturen) till vad som händer varje vecka.

Så. Ut och njut.

Jag hade turen att bli medbjuden på en guidad kulinarisk paddeltur i Sankt Annas skärgård förra sommaren. Den verkade helt skräddarsydd för mig så självklart sa jag ja! Jag har paddlat en hel del själv i området och jag älskar att laga mat på eld och plocka grejer i naturen. Men jag har aldrig haft en riktig kock som håller i allt och det var galet kul att få lära mig av henne.  Jag brukar inte åka på guidade turer, och jag var verkligen överraskad av hur skoj det var och maten var helt fantastisk. Det var jag och en salig blandning härliga folk från flera olika länder. Det verkar som att om man gillar mat, vin och natur funkar man ihop, punkt.

Dag 1

Vi utgick från Vrångö på Nedre Yxnö och paddlade inte länge innan det var dags for fikapaus och ´foraging´ som det heter på engelska. Kommer inte på nåt jättesmidigt namn på svenska…bärplockning, svamplockning…ehh…växtplockning? Den lilla bukten var en havsstrandäng med tydliga spår av kossor som brukar gå och beta. Lite tallskog oxå. Vår kajakguide Thomas knallade runt med oss och vi samlade ihop och smakade på allt möjligt i ett förvånansvärt litet område. Vi plockade enbär, vilket ju är lite av en no brainer. Finns överallt. Och så plockade vi bergsyra som växte lite varstans. Har smakat harsyra och ängssyra förut, men inte den här varianten. Jättegod och syrlig. Längs strandkanten växte stora mängder saltarv, små gröna plantor som vi tydligen skulle lägga in senare. Ett par andra doldisar var spjutmålla som växte i vattnet, var alldeles lila och smakade lätt salt. Och blad av strandaster, jättekryddig smak, som en riktigt stark ruccola. En verkligen oväntad buske där ute var berberis, den brukar man ju se som häck och jag hade ingen aning om att man kan äta bären. De är väldigt syrliga och brukade användas förr istället för citron.

Vår tur gick vidare mot platsen som skulle vara vårt base camp de kommande dagarna. Efter ett par timmars paddling bland fina skärgårdsöar kom vi fram till Gillersholmen. Där väntade vår vildmarkskock Helena med en stor gryta på elden och ett gigantiskt ihopsurrat bord med skärbrädor, ingredienser och köksredskap.

Vi delade upp oss i lite olika team och drog igång. Men inte förrän vi alla fick hälla upp ett glas vin eller öppna en öl. My kind of cooking! Inläggningsteamet och syltteamet hade det nog lättast. Riktig svensk söt ättiksinläggning av saltarven vi just plockat, rödlök, rödbetor, gurka och sill. Rårörda lingon och hallonsylt. Jag tog an majonnäsen. Lite fuskigt kanske, jag har gjort majonnäs tidigare, men aldrig smaksatt med enbär och berberis! Flatbreadteamet hade det nog tuffast. Lite kletigt och tog en stund, men av alla recept vi gjorde under resan är det här det jag använt mest efteråt. Hälften mjöl, hälften grekisk yoghurt, lite bakpulver, salt och färskmald kardemumma. Hur gott som helst.

Helena hade redan förberett middagen. Kalops på vildsvin från trakten!! Har inte ätit det sen min mormor brukade laga, men den var mycket godare än mormors. Kokt potatis, våra rårörda lingon, ättiksgurkan och en kanongod öl. Som dessert åt vi kex, plommonchutney och ostar från Jurss mejeri. Med hemgjord vinglögg till! Jag började bli varse att den här “aktiva turen” inte kommer va så snäll mot svångremmen. Mat, paddling, mat, mer mat och massa god alkohol. Vi satt uppe sent med lyktor, stjärnhimmel och jäkligt roliga konvos.

Dag 2

Morgon. Wow, våfflor med vår hemgjorda hallonsylt och vispad grädde! Vi hade tre våffeljärn i elden. Förvånansvärt enkelt, bara att få lite koll på hur mycket värme som behövs. Har köpt ett järn, helt perfekt att ta med när jag är ute och campar med min dotter.

Vi packade med oss lunch, hoppade i kajakerna och styrde kosan utåt mot ytterskären i soligt, lugnt och fint väder. Efter ett par timmar kom vi till Melskär där det finns en gammal jaktstuga från 1700-talet….och massor med vild gräslök. Vi plockade ihop wraps som var hur goda som helst. Våra flatbreads från igår, tunt skivad vildsvinsstek, äpple, purjolök, enbärsmajonnäsen, senap och havtornsmarmelad. Med utsikt mot havsbandet. Life is good!

Väl tillbaka på ön var det chilltime med fika och bad. Några av oss täljde skedar, galet avslappnande. Och några gjorde ingefärspäron och bakade äppelpaj. Har aldrig använt en gjutjärnsgryta som ugn förut. Extremt imponerad av resultatet! Och så gjorde vi riktig vaniljsås. Ett par fick i uppgift att plocka kärleksört till middagen. De knatade runt ön korg i hand och kom tillbaka med massor.

Dags för middag. Byxad abborre från traktens fiskare, vänd i lite mjöl och smörstekt. Vi sauterade all kärleksört och spjutmålla med lite vitlök och bladen från strandastern. Allra sist hade vi bergsyran. Och potatismos med gräslöken från Melskär. Kändes som en riktigt lyxig restaurangrätt med ett jättegott vitt vin till.

Till dessert flamberade vi ingefärspäronen i rom med vispade grädde med lite av vaniljsåsen i, marsangrädde! Minnen av farmor….

Dag 3

Hembakt bröd till frukost! En riktig jästdeg formad till små runda platta bröd som vi grillade i stekpannan. Och knaprig müsli med kardemumma som vi rostade i panna. Vi gjorde nästan som en karamellsås som vi vände i muslin och spred ut för att stelna. Nybakt bröd med smör och ost eller marmelad, och fil med müsli och färska blåbär. Riktig svensk frukost som var himmelskt god!

Vi tog det lite lugnare på paddlingsfronten idag, åkte ut på en kortare förmiddagstur genom flera små fågelskyddsområden som man får paddla i så här års.

Lunch. Vår inlagda sill på kavring med en röra på lite av enbärsmajonnäsen, gräddfil, gräslöken, dill och pepparrot. Kul att se hur mycket de utländska gästerna gillade en så svensk klassiker. Täljde vidare på våra skedar, vissa av oss hade blivit lite besatta vid det här laget. Brukade tälja lite med scouterna, men inte med så här bra knivar och nån typ av krokverktyg.

En riktigt kul plockarmission på eftermiddagen. Vi bestämde oss för att simma över till grannön allihop. Packade ett par drybags med skor och en ihopfällbar korg och hoppade i. Styrsö var större än vår ö med stora öppna eklundar. Vi plockade mynta nere vid vattnet och jordreva som växte i revor över hela marken i skogen. Och massor med svamp. Det växte hur mycket sammetssopp som helst bland ekarna och hasselbuskarna. Inte en svamp jag ätit tidigare. Vi hittade också fina Karl Johan och blodsopp, oxå en svamp jag inte alls vetat om tidigare. Det verkade som att ett åskväder började torna upp sig, så efter nån timme hoppade vi tillbaka i spat så att vi inte blev fast i bara mässingen.

När vi kom tillbaka till vår började regnet ösa ned, men Thomas hade satt upp flera presenningar vid bordet och elden så det gjorde inte så mycket. Vet inte hur hon fick ihop det så snabbt, men Helena serverade upp en varm kryddad äppeldryck med rom som värmde oss riktigt in i själen. Dags att laga upp allt vi plockat.

Vi stekte upp lammkött och benen från stora lammlår och bitar av rökt fläsksida, ploppade i gjutjärnsgrytan och fyllde på med massor av rödvin, lite tomater, timjan och några blad jordreva. Vi rensade all svamp och stekte på. Efter ett par timmar och mycket rom hade vi i svampen och pärllök. Vi blandade i myntan vi plockat alldeles på slutet.

Det tog nog en fyra timmar alltsom allt, men när grytan till sist var klar föll lammköttet av benen och väl värt all tid. Jag kommer komma ihåg den här grytan i resten av mitt liv, gaaaaalet god. Vi åt grytan med rotsaker och smör som vi stompat ihop och våra inläggningar av saltarv, gurka och rödlök. Efterrätten hade vi gjort igår så det var bara att mumsa på. Äppelpaj med vaniljsås.

Dag 4

Jag skulle gärna stannat i många dagar till och ätit, täljt, plockat och druckit, men nu var det dags för hemfärd. Vi åt kolbulle till frukost! De andra deltagarna såg lite misstänksamt på smeten av bara vatten, salt och mjöl och bitar av rimmat fläsk…och lingon. Men det är ju inte för inte som folk åt kolbulle i hundratals år, riktigt gott.

Fint, men blåsigt väder under paddlingen tillbaka till fastlandet. Fast efter vårt dekadenta leverne de senaste dagarna, kändes det ganska förtjänt att få lov att jobba på lite.

Alla älskade vår tid tillsammans. Sjukt härliga människor, vi fick lära oss massor och så all underbar mat och dryck såklart!! Jag brukar onekligen laga lite annan mat när jag är ute själv, men att verkligen spendera MYCKET tid på varje rätt och strunta i hur mycket disk det blir är mitt nya tänk. Man är ju ute ända, har all tid i världen och det är ett görmysigt sätt att umgås på.

Som en del av min utmaning att vara ute varje vecka så har det mer och mer även känts rätt att hitta nya områden att besöka. Jag har besökt många områden nära  Stockholm - men Paradiset har alltid varit och förblivit en vit fläck på kartan för mig. Tyresta har jag varit i så många gånger att det ibland känns som ”min skog”, men Paradiset har alltid förblivit okänt.

Därför kände jag ännu mer att det var dags att utforska denna plats. Jag har hunnit besöka det ett bra antal gånger nu sedan slutet av februari och och jag måste säga att även om det inte alls är lika stort som Tyresta så tycker jag genuint om Paradisets och dess fantasieggande skogar.

Ja, så fort man har tagit sig bort från parkeringen förstås. Kanske är det dagens corona- tider, eller så är Paradiset alltid mycket populärt, jag vet inte, men parkeringen vid Paradiset påminner mer om Mall of Scandinavia vid julshopping, än ett naturreservat. Väl inne i reservatet är det dock tommare och man får vara själv, om man bara undviker vindskydden vid sjöarna vid lunchtid. 

Även om det kan vara kul nog att bara se träd ha känna lugn så tycker jag om att ha mål med det jag gör. Jag har därför utforskat Paradiset bit för bit (genom att bestämma mål innan och sedan vandra dit). När jag ofta reser med barn så känns det som ett bra och nåbart första mål för att sedan kunna vandra längre och svårare.

Vi har hittills gått slingor och vandrat fritt i skogen efter karta, vi har vandrat till Tornberget och upp i tornet där samt t.o.m lyckats hitta en helt övergiven eldplats - där ingen annan passerade innan vi redan vara klara. Det är faktiskt snart dags att göra en första övernattning - innan man har sovit i en skog så har man inte riktigt varit där. Sen kanske, bara kanske är det dags för nästa plats. För Paradiset är verkligen ett paradis.