Så kom dagen som varje år infaller med både sorg och förhoppning-  den sista skiddagen för säsongen.

Det är alltid vemodigt att ta av sig pjäxorna vid bilen och stänga takräcket för sista gången. Speciellt om man precis haft en fantastiskt fint åk i härlig vårslush. Glassen väntar eftersom att vårvärmen väckt glassmagen till liv efter vinterdvalan, kanske är det så varmt att ett dopp i havet lockar?  Dagarna är långa, nästan midnattsol igen och bergstopparna är vackrare än någonsin.

Det är väl alltid tråkigt att säga farväl, oavsett vad det gäller i livet? Speciellt med tanke på hur länge det är till nästa gång man får dra på stighudarna, skruva in isskruven eller studera snöprofiler. Man minns liksom tillbaka på allt det man hade tillsammans, vintern och du. Många minnen att spara i minnesbanken tills det är dags att stämpla ut för alltid.

Men i år var det lite av en lättnad att få ta av sig pjäxorna och stoppa in skidorna i förrådet om du frågar oss. Vintern har varit kall, mörk och hård. Någon skidåkning har det inte varit tal om, snöfattigare år kan man få leta efter. Det har däremot varit optimala is – och alpina klätterförhållanden, så vi har varit extremt nöjda med vintern, vi törs nog säga att det är något av det bästa på länge. Alla kalla korta, mörka dagar på någon is i abisko-området, toppturer i många minusgrader och stenhård snö gör dock att sommaren känns mer välkommen än någonsin, och det måste man väl få säga, trots att man är vinterälskare innerst inne?

Tack för i år vintern, vi ses snart igen. Tills dess skall vi passa på att njuta av sommarens härligheter, och vi har redan haft en rivstart!

Många är gångerna man fått höra om klättringen i det beryktade "Bohuslän". Vi har fått bilden av ett paradis för sprickklättraren, med lätta approacher, idylliska miljöer och fantastisk granit.
Det har dröjt ända till nu innan vi själva fått uppleva detta "Bohus-fenomen", under nästan två veckor av makalöst väder har vi verkligen hunnit testa på allt vad klättringen i Bohuslän kan erbjuda, och vad har vi egentligen kommit fram till, slår det våra egna "hemmaberg" i nordnorge på fingrarna?

Först lite matnyttig information för dig som klättrare som kanske funderar på att besöka Bohuslän!
"Bohuslän" inom klättervärlden syftar oftast till det område av Bohuslän som kretsar kring Brodalen/Lysekil upp till Strömstad, där den största koncentrationen av klippor ligger kring Brodalen.
Området består av många olika relativt små klippor till absolut största majoritet innehållande naturligt säkrad sprickklättring (tradklättring). Det är en stor fördel att ha tillgång till bil, eller åtminstone cykel om du planerar att besöka området, då många av klipporna har relativt stora avstånd emellan sig (upp till ca 20km). Boende går lätt att lösa på någon av de olika campingarna, eller genom Bohusläns Klätterklubbs klubbstuga, antingen via tält eller direkt boende i anläggningarna.
Klätterförare för området finns att köpa på Tempo (mataffär) i Brodalen, där det även går att fylla på med nödvändig klätterutrustning. Det finns större mataffärer, kaféer och bekvämligheter att tillgå i Lysekil för den som önskar.

Var noga med att kolla på accessdatabasen innan vilka klippor som är tillåtna att klättra på, vart du ska parkera osv. Denna hittar du på http://access.bergsport.se/

Åter till det viktigaste: själva klätterupplevelsen, hur var den, lever den upp till ryktet?
Bohuslän levererade under vår vistelse idylliska förhållanden i nästan 10 dagars tid, grönt, varmt(lite för varmt) och i princip folktomt gjorde att vi kunde klättra ett 30-tal leder i blandade grader. Det fina med klättringen här i Bohuslän är enkelheten, du kan approacha klipporna på några minuter i bara flip-flop om du känner för det. Här kan du verkligen pressa din kapacitet, då många leder är välsäkrade och relativt korta (sällan mer än 30m), konsekvenserna är därmed inte lika höga som uppe bland bergen. Svaret är ja, det levde verkligen upp till förväntningarna och är ett måste att besöka för att testa dina tradkunskaper, och för en snabb utvecklingskurva inom den naturligt säkrade klättringens värld. Om det slår Nordnorge på fingrarna, det törs vi inte riktigt hålla med om, men de delar på en väldigt trång prispall.

Nedan följer en osorterad topp 10 lista, som råkade bli en topp 12 lista av de finaste lederna vi klättrade.

• Bergkirstis Polka, 6- , Svaneberget
• JumJum, 7-, Vettekullen
• Granitbiten, 7-, Skälefjäll
• Villskudd, 6-, Välseröd
• Bagatell, 6+, Galgeberget
• Pyspunka, 7, Lilla Galgeberget
• Slåttermaskinen, 6, Björkberget
• Eldprovet, 7-, Hallinds Klack
  
• Hot N Tots, 6, Skälefjäll
  
• Birgers Borst, 6+, Välseröd
  
• Prisemaster, 6-, Hallinden
  
• En liten bit granit (avsluta m Hassan Chop), 6, Skälefjäll

Sofie in action på Hot´n Tots (6), Skälefjäll Alex på en liten bit granit, med Hassan Chop avslutning. Hassan Chop (7+) är en väldigt fin led i sig i det renskurna diedret. Favorit 6- leden, Bergkirstis Polka , Svaneberget Kväll vid tältet Firar ned i idyllen, Galgeberget. The glamping life. Sofie in action på Pettson (6), Skyggeberget Enda dagen med moln på himlen, törs vi säga att det var skönt med svalkan? Nedfirning från Vettekullen. Bagatell, 6+, Galgeberget

Så som vintern har varit så trodde jag inte att lågfjällen skulle vara mestadels snöfria sista veckan i maj, och blomningen på god väg. Jag gav mig av på vandring i Ammarnäsfjällen och kunde konstatera att så var fallet.

Krypljung blommade för fullt på kalfjället.

Målet med turen var i första hand fågelskådning runt Marsivagge, och en mjukstart inför sommarsäsongen. Jag utgick från parkeringen vid vägs ände i Tjulträsk, och leden upp på fjället rakt norrut.

Mycket vatten i bäckarna, men hade ändå sjunkit undan ordentligt sedan maxflödet syntes det på marken. Här Giehpiejuhka som rinner ut i Karsbäcken. Tre lårdjupa steg så var jag över.

25 grader vid starten gav en svettig inledning. Andra dan blev rejält blåsig och svalare, men sedan återkom värmen. Blek och ömhudad som man är efter vintern så brände jag nacken.

Middag i lä i tältet.

Från Marsivagge följde jag sydsluttningen västerut under Stuvbiebakte, mot Suvlåjvvie. Terrängen i området är kuperad och snårig och inte direkt vandringsvänlig. Men fågellivet är rikt. Några lämlar såg jag inga, och ej eller färska spår. Fjällabbar flög parvis här och var, så dom kanske tänker häcka ändå.

Av övriga fågelobservationer kan väl nämnas enstaka mosnäppor och en kärrsnäppa. Ängspiplärka var utan tvekan den vanligaste arten. Blåhakar sjöng förstås snärtigt var helst det fanns videsnår och ett vattendrag, samt lappsparvar med sin lite vemodiga klang. En kungsörn, en jorduggla, en blå kärrhök och ett par fjällvråkar av rovfåglarna. Två älgar passerade lite misstänksamt mitt läger en morgon i dalen under Stuvbiebakte.

Mot väster under Stuvbiebaktes sydbrant.

I solen och värmen passade jag på att tvaga kroppen i en grund smältvattensjö. Efter några dar i fält känns det alltid särskilt uppfriskande, för att inte säga nödvändigt.

Sytertoppen i Norra storfjället nån mil västerut. Fortfarande en del snö på högfjället som synes.

Jag vek ner i björkskogen runt Tjulträsket och följde sedan leden österut tillbaks till vägen. Sammanfattningsvis blev det en lagom kort och trivsam inledning på vandringssäsongen som gav inspiration.

Video från turen:

/E

En dagstur blev det idag. Det är inte mycket som krävs för en dagstur; ett par väl ingångna vandringskängor, kläder du själv trivs i, gott humör. Och så lite saker att packa med: mer vatten än man tror, något att äta, något att sitta på, någon extratröja och en keps. Det är ju nästan ingenting, iallafall så lite att det ryms i en ryggsäck och det bara är att börja gå.

Planen idag var att upptäcka det blå spåret runt Lilla Älgsjön i Kolmården, totalt lite över 7 km. Man kan åka bil ända fram men jag valde bussen och fick några extra kilometrar.  Lite över en mil sammanlagt, en perfekt dagstur med många pauser. 

Den blå leden är verkligen vacker och vädret var perfekt. Soligt och sommarvärme men ändå lite fläktande i form av vindar. Det är konstigt vad lite man saknar när man är ute och går i något vackert. Tiden står stilla, tystnaden är total, tankarna flödar. Man saknar inget. Inget.

Så som vintern har varit så trodde jag inte att lågfjällen skulle vara mestadels snöfria sista veckan i maj, och blomningen på god väg. Jag gav mig av på vandring i Ammarnäsfjällen och kunde konstatera att så var fallet.

Krypljung blommade för fullt på kalfjället.

Målet med turen var tänkt en mjukstart inför sommarsäsongen. Jag utgick från parkeringen vid vägs ände i Tjulträsk, och leden upp på fjället rakt norrut.

Mycket vatten i bäckarna, men hade ändå sjunkit undan ordentligt sedan maxflödet syntes det på marken. Här Giehpiejuhka som rinner ut i Karsbäcken. Tre lårdjupa steg så var jag över.

25 grader vid starten gav en svettig inledning. Andra dan blev rejält blåsig och svalare, men sedan återkom värmen. Blek och ömhudad som man är efter vintern så brände jag nacken.

Middag i lä i tältet.

Från Marsivagge följde jag sydsluttningen västerut under Stuvbiebakte, mot Suvlåjvvie. Terrängen i området är kuperad och snårig och inte direkt vandringsvänlig. Men fågellivet är rikt. Några lämlar såg jag inga, och ej eller färska spår. Fjällabbar flög parvis här och var, så dom kanske tänker häcka ändå.

Av övriga fågelobservationer kan väl nämnas enstaka mosnäppor och en kärrsnäppa. Ängspiplärka var utan tvekan den vanligaste arten. Blåhakar sjöng förstås snärtigt var helst det fanns videsnår och ett vattendrag, samt lappsparvar med sin lite vemodiga klang. En kungsörn, en jorduggla, en blå kärrhök och ett par fjällvråkar av rovfåglarna. Två älgar passerade lite misstänksamt mitt läger en morgon i dalen under Stuvbiebakte.

Mot väster under Stuvbiebaktes sydbrant.

---

Sytertoppen i Norra storfjället nån mil västerut. Fortfarande en del snö på högfjället som synes.

Jag vek ner i björkskogen runt Tjulträsket och följde sedan leden österut tillbaks till vägen. Sammanfattningsvis blev det en lagom kort och trivsam inledning på vandringssäsongen som väckte äventyrslustan.

Video från turen:

/E

Nä jösses, det var mycket finare och mer lättvandrat än vad jag föreställt mig. Jag hade förväntat mig kraftigt kuperade vandringsleder som kräver sin man eller kvinna för att ta sig fram på. Så hade jag i alla fall tolkat det jag läst på nätet. Framförallt skulle det gälla om man korsar området i öst-västlig riktning eftersom åsryggarna går i nord-sydlig riktning. Men det var en smula överdrivet. 

Det var nu i maj 2018 som jag körde upp till nationalparkens västra entré vid Råbocken, ett litet stycke nordväst om Ed.  Nedan en karta över området som drabbades av mitt besök.

Se kartan ovan: Halleleden sträcker sig från Råbocken i öster och 4,5 km fram till Bodalsviken i väster på norska sidan av riksgränsen. Det är en del uppförsbacke i båda ändar men när man väl är uppe så är det en behagligt småkuperad vandring över små åsryggar och myrmark. Rundslingan i mitten är den 5 km långa Tresticklaleden som är något lite mer kuperad, men även den är ganska lätt. Läs mer om Tresticklans nationalpark här Där finner man en karta över hela området. 

Det var verkligen avkopplande att vandra fram genom den relativt glesa hällmarkstallskogen och där jag mestadels var omgiven av små sjöar. Tresticklaleden följer mycket utmed sjön Stora Tresticklan där det finns gott om uddar och vikar.

Det var torrt och fint så jag kunde utan problem gå i löparskorna. Jag funderade ett tag på att förorena en av sjöarna, för uj va det var varmt, mobilen visade på 28 grader. Men jag höll mig på land.

Om man stöter samman med någon som pratar utrikiska, bli då inte orolig för att ha knatat allt för långt. Tresticklan har nämligen många utländska besökare. 

Jag kan verkligen rekommendera Halleleden och Tresticklaleden. Går man så som jag gjorde från Råbocken till Bodalsviken via Tresticklaleden och sedan tillbaka på Halleleden så blir sträckan ca: 13 km. Men undvik Orshöjden till det är rest ett nytt utsiktstorn uppe på höjden. Nu var utsikten endast trädstammarna på höjden.  

Nedan några bilder från Halleleden.  

Bild ovan: Lilla Tresticklan. 

Bild ovan: Precis passerat norra Märdetjärn, sista vattnet före Bodalsviken och Norge. 

Bild ovan: En av alla spångar. Vandringslederna var mycket bra underhållna t.ex. tydligt uppmärkta.

Bild ovan: Budalsvikens turisthytta ligger några få meter innanför norska gränsen. Vill man övernatta eller få tillgång till hyttan hör man av sig till Dals-Eds turistbyrå, tel: 0534-19022. 

Lustigt, Comviq hälsade mig senare välkommen till Norge. 

Bilden ovan är jag säker på är tagen någonstans. 

Det var allt för nu. Vill man se fler bilder och större + min film från Tresticklan klickar man här. Följ mig även gärna på min sida http://ronnyvonfrankeinsteinsvandringstips.se  

De yttre delarna av ön Senja, bjuder på många vackra och storslagna vyer. Särskilt de norra delarna med de högsta topparna är särskilt dramatisk.

Fjordgård - startpunkt för turen

Segla - fotad från närliggande topp vintern 2016

Segla, 637möh, är en känd topp i området som är lättillgänglig lite spektakulär. Turen är kort, ca 3h tur & retur om man ligger på lite.

Lättvandrad stig upp från björkskogen

Väderskyddad under klippblock

Tog en kortare paus under en stor sten, eftersom vädret övergick i snöblandat regn. Prognosen med bra väder verkade vara försenad. Från sadeln innan den brantare stigningen öppnar sig vyer mot söder där Mefjorden breder ut sig.

 Breitind(1017möh), svept i tunga moln

Mot öst, Keipen och Grytetippen, båda strax under fyrsiffrigt

Vädret förbättrades under sista delen av uppstigningen. Längs en brant men bred bergssida avverkades ytterligare några hundra höjdmetrar och vyer i alla väderstreck tog vid.Ytterst i Øyfjorden

Husøya - stort sett färdigexploaterad

Inre delen av Mefjorden

Strax under toppen mot väst

Hur nära kanten var och en vandrar......är en fråga om självbevarelsedrift.

Toppen har inte ett direkt stup ända ner till havet, men nära på. Det är svårt att få en känsla av drygt 600m rakt ned, då referenser delvis saknas.En bild säger mer än 1000ord. Men höjd?

På toppen hade redan fler än hundra personer varit, trots att det bara var den 23:e maj. Och med det fina vädret som svepte in vidare under kvällen så dök fyra personer till upp. Detta är inte en topp du får vara ensam på vid vackert väder. Men med midnattssolens hjälp kan man ju välja udda tider för att undgå folk på dessa breddgrader.

Sagolik rygg att vandra längs

På väg ned var det så vacker vy mot Breitinden, med solen i ryggen, att jag fortsatte rakt fram utan att vika av mot björkskogen. Man kan gå fel av skiftande orsaker. Bergtagen.

Sista stegen mot Fjordgård och bilen.

Hade jag haft en båt som väntade skulle jag...

Hade en bra vandring i Jämtlandsfjällen förra året. Provade alla nya prylarna under drygt en veckas solovandring, i både busväder och strålande solsken.

De nya prylarna jag köpte under 2017 kommer jag använda i Sarek i augusti. Jag ska vandra med en kompis denna gång. Vi har inte vandrat tillsammans tidigare , så det kommer att bli jättekul.

Planen är ganska enkel:
Flyg till Bodö, buss till Fauske och byte till bussen som går till Sulitelma. Sedan vandra in i Sverige, in i Padjelanta och in i Sarek. Det kan blir att vi avslutar i Ritsem, men om allt flyter på riktigt bra kan det bli Saltoluokta.

Frystorkad mat? Nej, det blir det inte. Ska torka själv. Blir godare och framförallt galet mycket billigare. Jag tycker att det är dyrt med frystorkad mat. Jag provade att torka köttfärs och rotfrukter förra året, med lyckat resultat. Ska krydda maten mer i år.

Förberedelserna är som vanligt: träna på att gå, träna att gå med ryggsäck och ladda på med mer vikt vartefter man blir starkare.

Skriver mer senare.

Jag har haft mina anteckningar i datorn hela tiden, men har inte publicerat det här förrän nu. Bättre sent än aldrig.

Jag har kommit igång men nya planer på fjällvandring till denna sommaren. Men nu om förra årets fjällvandring.

Daganteckningar från Kungsleden-vandringen

11/7 Resdag

På tåget träffade jag tre stycken personer, en kille och två tjejer som var unga, som också skulle tälta. Men de skulle börja från Nikkaloukta och vandra till Abisko.

12/7 Abisko

Jag kom fram och det duggregnade hela vägen upp för Kieronberget. Det var mycket stenigt. Strax efter meditationsplatsen tältade jag och jag hade mycket vacker utsikt mot Abiskojaure och två andra jokkar.

13/7 Mot Alesjaure

Jag gick upp tidigt och var på bra humör. Packade ihop och drog iväg. Snart så började det att duggregna och det blev värre och värre. Till slut så ösregnade det och jag blev rejält blöt och kall. Vid båtplatsen stannade jag en stund. Åt lite och bytte underställ. Jag kände mig nedkyld. Plötsligt så slutade det att regna.

Jag träffade en tjej som jag gick med ett tag. Plötsligt stod vi vid en stor jokk där vi inte visste hur vi skulle gå över. Efter ett tag kom tjejens bror (tror jag),  som visste hur man tog sig över. Vi fick vada. Vattnet nådde till över knäna. Alesjaure kändes som ett köldhål. I Alesjaure tog jag en bastu på kvällen.

14/7

Direkt på morgonen tänkte jag först att packa ihop och dra iväg, men det hann jag inte innan det började att regna igen.  Det regnade hela vägen till Tjäktja och jag fick vada på några ställen. Så det slutade med att jag fick ta in på Tjäktjastugan för att torka mina kläder. Tjäktja ser ut som en liten utpost med en stor bro till ett annat berg. När man skulle vidare så fick man gå över igen.  Just nu har jag det varmt och gott framför kaminen.

15/7

Hela dagen var det ganska så fint väder med en del solsken. Upp till Tjäcktjapasset var det en massa massa snö. Sedan var det utför. En ganska skön och behaglig vandring när det är skapligt väder. Det är verkligen vackert att få uppleva snösmältningen här. Jag fortsatte förbi Sälka och stannade vid rasthuset mellan Singi och Sälka. Längs hela vägen såg jag folk som sprang. Efteråt fick jag förklarat att det var en tävling där, som heter Team Nordic Trail, där de sprang på Kungsleden. Mer information om det senare.

Under dagen träffade jag några gånger en nord-britt som skulle vandra med tält hela Kungsleden får Abisko till Hemavan på 3 veckor. Han hade startat tidigt kl 4 på morgonen med att tända köket i Alesjaure.

Tanken är att jag ska upp tidigt och gå via kaffedalen upp till Sydtoppen följande morgon.

16/7

Jag hade svårt att sova och vaknade ofta. Vid 2 på natten beslutade jag mig för att gå Durlings leden. Det var bara en massa klipp och stenblock hela kaffedalen upp. Eller så var det snö som var för klen att gå på. Ganska så tungt med all packning. Det kom en tjej med mindre packning som gick förbi mig upp bland stenblocken. Hon vinkade och jag vinkade tillbaka. Jag fick gå högre upp än leden pga snösmältningen. Ganska så riskfyllt. Längre upp i dalen upp till kammen pulsade jag upp i snö, men det blev isigt och jag valde stenblocken vid sidan istället.

När jag var uppe så fortsatte jag halvvägs upp till kammen när jag kände trötthet i mig. Jag såg den där tjejen som klättrade neråt och vi hejade igen. Hon valde att gå nerför stenbocken och kaffedalen igen. Jag valde att avbryta. Så ner och sedan uppför Vierrenvarri och jag drabbades lite av svindel och det blåste. När jag gick ner igen nedför Västra leden kom blåsten och regnet igen.

Jag tappade bort min mobiltelefon och trodde att jag aldrig skulle få se den igen. Sedan blev jag mer och mer utmattad. Fick ont i fötterna höfterna och högra lår muskeln. Jag tältade precis nere i dalen. Det blev en besvärlig natt.

16/7

Fortfarande ont i kroppen. Kom till Kebnekaise fjällstation och valde att stanna och hyra en bädd. Jag frågade efter min mobiltelefon som jag tappade under gårdagen och den hade precis kommit in. Vad jag blev glad. Efteråt fick jag prata med tjejen som hittade den. Hon och en kille hittade den ovanför stentrappan i Kitteldalen.

Nu sitter jag och återhämtar mig ganska så bra. Det börjar att kännas bättre nu. Ungefär som en kraftig träningsvärk i låret känns det som nu. Nu väntar jag på att bastun ska bli varm.

18/7

Idag är det hemresa. Jag är uppe tidigt och i servicehuset satt två barn och en kvinna. Kvinnan hade jag sett springa på Kungsleden innan för några dagar sedan. Hon sa att det var jobbigt att springa på lederna. Benen kändes som stockar sa hon. De hade haft någon tävling ute på lederna.

Så jag vandrade till Nikkaloukta började redan kl 4 på morgonen och avverkade ca 19 km på 6 timmar. Jag var framme lite efter kl 10.

Bussen in till Kiruna var smockfull så det kom en buss till. Jag fick den sista platsen i den första bussen. Så jag tryckte in väskan i bagaget. Den fick knappt plats. Bussen stannade först vid busstationen och sedan järnvägsstationen. Så klart att min väska hade lämnats kvar vid busstationen så jag fick följa med tillbaka. Jag fick ta shuttlebussen sedan. Men jag valde att äta en kebabtallrik på stan och navigerar mig till fots till den gamla stationen. De har ju flyttat hela stan. Ja, det var en chansning. Så jag gick vidare och det var tomt på människor överallt. Så jag bara gick in på Malmbanans kontor. Där var det tomt med, men hittade någon snäll farbror som hjälpte mig. Jag hade nu bara 10 min kvar innan avgång. Stationen var en km bort. Så han skjutsade mig dit. Vilken tur jag hade.

Motorn på tåget som skulle ta mig till Boden hade havererat, så det kom en ersättningsbuss istället. Så vi blev försenade till tågen, men tåget väntade in oss. Det var ganska många som också kom med ersättningsbussar.

Sammantaget tycker jag att hela resan och vandringen var äventyrlig och bra.

Man fick vada över många jokkar, uppleva snösmältningen och vacker natur. Det var många ansikten som man fick se flera gånger under hela vandringen och resan.

Lite självkritik kan man också lägga till.

• Det var tungt med tältet med. Speciellt tungt var det uppför Kaffedalen och uppför bergen.
• Trånga kängor speciellt när de hade torkat till sig
• För lite pengar.
• Jag skulle ha haft ett riktigt regnskydd för ryggsäcken.
• Hade inga clips till matpåsarna.
• Udda mat

Igår knallade jag över bergen till min favoritplats för rödingfiske. Havsisen är borta, men sjöarna är ännu täckta av is även om det börjar släppa runt kanterna. Solen gassade och fjällen är fortfarande klädda i snö. Oerhört vackert. Helt klart, och då tar jag alla mina 33 år världen över in i beräkningen, detta är helt klart en av de vackraste och friaste platserna på jordklotet.

Härom dagen var tjejerna och jag ut på en övernattning i fjällen. Ganska blött i markerna men en varm och frisk dag, och när man ser hur tjejerna, utan avbrott, leker timme efter timme utan behov av uppmärksamhet, så förstår man värdet av naturen som läkemedel på alla nivåer. Ibland undrar jag varför jag ser så ytterst få lokalbor ute i denna fantastiska natur? Men jag vet ju också att grönländaren i första hand dras till havet, inte fjällen. Och nästan alla jag pratar med, nämner sitt behov av havet för att må bra. Att kunna se det varje dag, vara en del av det ofta. I alla fall hos de över 30 års ålder, som vanligt undrar man hur det skall gå för de yngre. De verkar vilsna. Som vanligt.

Många frågar om Eva. Hennes tillstånd är stabilt, men vi är oroliga, vilket gör att vi taget beslutet att återvända till Sverige. Tjejerna och jag. Pam fortsätter sitt arbete här.

Vid Läckö slott hittar man den 4 km långa och mycket vackra Vandringsled Roparudden (tryck på länk för att se karta över leden och info). Enligt informationstavlan på plats kunde jag läsa mig till att det rör sig om en vandring i kuperad terräng i berg. Och det var ju helt rätt, men för att klara av den här vandringsleden behöver man inte ha käkat dunderhonung eller välling. Gröt menade jag. Det rör sig nämligen om en ganska lätt kuperad vandring, men på ojämna stigar i terräng. Rötter och fötter kan ju ibland vara en dålig kombination, framförallt om det är blött. 

Jag kan inte påstå att jag hade vägarna förbi Läckö slott. Det ligger så till att det har man nämligen inte. Men jag var på väg hem till Göteborg från Kinnekulle då Läckö slott ploppade upp i mina hjärna. Av någon anledning hade jag länge velat se slottet, och nu var jag ju ganska nära. När jag kom fram till parkeringsplatsen fick jag se en informationstavla med Vandringsled Roparudden. Jag fick en helt magisk kvällspromenad i denna vackra naturpärla. Nedan några av bilderna jag tog.

Bild ovan: Från parkeringsplatsen kan man följa denna grusstig fram till slottet. Som jag hade kommit fram till på bilden nedan. Det är lite Disney över detta vackra slott, och jag skulle ju kunna vara Baloo. 

Bild ovan: Strax väster om slottet startar den blåmarkerade Vandringsled Roparudden. Vandringsleden är mycket bra uppmärkt och följer till största delen nära vattnet, så vyerna man bjuds på är många och fina. 

Man får nästan en överdos av vyer över slottet. Men det gör väl inget, det är ju inte Sveriges fulaste kåk. 2001 blev slottet valt till Sveriges vackraste. 

Bilden ovan är tagen ute vid Roparudden, den yttersta spetsen längst upp i norr på halvön. Här stod folk och ropade eller signalerade när dom ville hem till ön Stora Eken förr i tiden när ön var bebodd. Stora Eken skymtar allra längst till vänster i bilden. 

Den sista kilometern av vandringsleden var speciell. Det blev att spendera ytterligare en halvtimma av mitt liv på grusväg, och dessutom ihop med massor av otrevliga små ettriga myggor som inte ville mig väl. 

Så var jag tillbaka vid slottet efter en helt underbar kvällspromenad.  

Parkeringsavgiften vid slottet var 30:- per dygn. Jag lyckades inte betala mindre hur gärna jag än ville och försökte.

Se mer bilder från den här promenad + min film här.

Och följ mig även gärna här  ronnyvonfrankeinsteinsvandringstips.se

Det var allt för nu, ha det gått.  

Jag tar inte så mycket plats, jag bufflar mig inte fram i livet. Jag väntar gärna på min tur. Men jag har en förkärlek för höga höjder och vackra utsikter.  Där känner jag mig stark.

Jag tog morgonbussen. Och började gå. Det var folktomt och vardag, de flesta var på jobbet. Jag gick uppför. Det började ljusna mer och mer. Jag hade missat soluppgången för den var klockan tre i natt. Men jag hade inte missat morgonen. Den skulle jag ta. Jag var framme vid den första toppen strax efter sju och den andra straxt efter åtta. Precis som planerat. Jag var en krigarprinsessa. En prinsessa i kängor och shorts. 

Höga höjder och vackra utsikter. Alla som har gjort det, bestigit en topp vet nog vad jag pratar om. Känslan man får där uppe. Nu-känslan. Jag har klarat det-känslan. Allt är möjligt-känslan. Sedan spelar det ingen roll om det handlar om 25 eller 2500 möh. 

Det skulle inte vara konstigt alls om man helt plötsligt kunde flyga över de böljande gröna skogarna, över havet och ängarna. Allt är möjligt. 

En ny dag gryr, solen går längre upp på himlen. Jag är en krigarprinsessa. 

Det var längesedan jag köpte en ny friluftsgrej men nu har jag äntligen investerat i en ny pryl. Ett liggunderlag. Jag har höga förväntningar på det här liggunderlaget. Hoppas  inte jag blir besviken! 9 cm tjockt och det ska vara optimalt ner till -18 grader. Tanken är att jag ska kunna använda det i vinter också.

Jag valde det här efter att ha provat andra modeller; vanliga luftmadrasser från vanliga sportbutiker(för tunga), en tunn modell från Expeed(5 cm: för smal, omöjlig att somna på), en modell från Thermarest som också var för tunn för mig, ca 4 cm. Dessutom tycker jag att bredden på liggunderlaget är viktigt, 50 cm är alldeles för smalt, tycker jag. Denna modell är 65 cm på det bredaste stället. Eftersom jag haft Expeed förut vet jag att modellerna går lätt att blåsa upp. R-värdet på denna modell är 5 och vikten är kanske något i högsta laget för en expeed, 600 g med packpåse men den tar iallafall minimalt med plats. Jag tror jag kommer att bli nöjd med den här!

Men smakar  det så kostar  det. 1650 på sommarrean, 1899 är det ordinarie priset i butik. Skulle inte något företag/butik kunna leta upp mig och sponsra mig på något sätt så att jag får möjlighet att prova alla tält och liggerunderlag precis hur mycket jag vill? För oavsett hur nöjd jag blir med det här liggunderlaget tror jag inte det kommer vara mitt sista. Livet förändras och ens behov förändras.  Jag ska fråga nästa gång jag går in i en friluftsbutik...om jag vågar...Det är ju trots att mycket lättare att skriva, än att prata..

Och så ska jag komma ihåg att skriva en liten recension om hur jag sov första natten på mitt nya liggunderlag. Nöjd eller inte, det är frågan det..

Nu var det ett tag sen det blev något skrivet här på bloggen. Mest för att det inte blivit så mycket av friluftsliv på sistone. Men nu är det dags, för jag har nåt häftigt att berätta om!

Svävande tält! Hur coolt som helst. 

Det hela började som en planerad paddeltur med goda vännen J men som av olika anleningar ändrades till enbart en samtala-och stirra-in-i-elden-tur inte så långt från vägen. Problemet var att det rådde eldningsförbud i länet. Som tur var hade J fått låna ett hängtält. Ett Tentsile Stingray närmare bestämt. 

Hängtältet, som jag väljer att kalla det på svenska, består av en klurig konstruktion med kraftiga spännband i de tre hörnen som man spänner upp mellan tre träd. Golvet har kanter och en sektionering mellan de tre sovplatserna bestående av plattband och blir på så sätt väldigt stabilt. Mitt i golvet finns en trekantig ”dörr” med tillhörande repstege under. Plattbandsramen runt dörren gör också att det bildas tre perfekta sovgropar så man inte rullar in mot mitten. Väldigt smart.

Själva tältet består av ett rymligt myggnät som spänns upp med två bågar. Åt ena hållet finns ett stort öppningsbart fönster eller om det är en dörr. Eller båda delarna kanske.

Under maten och friluftsbrädorna ser man golvdörren.

Hela härligheten väger 9,5 kg så det är kanske inget man släpar med på långvandringen direkt. Men på en kort-tur funkar det bra. Och då kan man ju ta med lite godsaker också om man ändå bär tungt...

Såklart finns det en tarp till också att sätta upp över myggnätstältet. Första natten var både det faktiska och det utlovade vädret så bra att vi sov utan uppsatt tarp. Det ger en fantastisk frihetskänsla. Man liksom svävar. Och vinden fläktar skönt genom nätet.

Andra natten chansade vi och skippade även då tarpen när vi lade oss att sova. Klockan halv två väckte J mig och meddelade att det börjat småregna. På med kläder och ut i den helt vindstilla natten. Ut bland knotten. Knott i triljoners miljarder. Några minuter senare låg vi sovsäckarna igen och kliade på knottbetten. Men tarpen var uppe innan regnet tilltog. 

Måste säga att jag sov oerhört bra i hängtältet. Bättre än jag gör både i min vanliga hängmatta och på marken i ett vanligt tält. Och hela grejen, att liksom sväva framme vid en klippkant eller några meter upp bland träden är så häftig att hälften vore nog! Så vi kan väl säga att ett starkt köpbehov har uppstått...;-)

Avslutningsvis en bild från första nattens hängtältplats tagen strax före sovdags. Kvällar som den behövs ingen eld att stirra i. Det räcker gott att fästa blicken i sommarhimlen som står i brand...

Njut nu gott av sommaren i världens vackraste land!

Jag har varit sanslöst trött på sistone. Tveklöst är det så att det gångna året varit ett av de mest dramatiska i mitt i liv, men ändå, så här trött har jag inte varit. Men idag när jag var ute och sprang i denna storslagna terräng och kände mog helt stum så förstod jag plötsligt vad det berodde på. De där 10 dagarnas Expedition utan snö men på skidor blev lite för tuff. Se videon. 1 km i timmen.

Jag behöver bara tid att återhämta mig. Mycket händer just nu. Bara en kort rapport på grund av akut trötthet.

Alkavare kapell. Har tänkt mig ett besök här, och funderar på om bron över Miellädno är intakt. Den är NV om kapellet. Nåja, har hela juli på mig att försöka ta reda på det.

Hundhandduk, jamenvisst. Fleece som fleece. Funkar den som handduk för en hund så kan jag också använda en sådan. Därför har jag sedan flera år en lite lagom stor handduk, tänkt för hundar. Voff :-) Den är lätt, tar liten plats och torkar snabbt.

Det var nya saker jag köpte förra året. En sak sak jag inte ville maximera, eller minimera vikten på, var min ryggsäck. Måhända att en 88 liters Osprey inte är den lättaste, eller minsta...men jag får ta mig tusan plats med allt jag vill ha för en vecka eller två i fjällen. Supernöjd med köpet förra året.

Maten har jag funderingar på, men det får bli gröt till frukost. Torrmjölken åker i gröten direkt.

Då det kommer att bli njutningsvandring blir det säkert något lagat till lunch också, förutom middagen såklart.

Det börjar bli hög tid att planera maten, då det tar tid att torka maten innan det förpackas. Mer kryddor, mer salt. Chokladpuddingpulver nämndes, ok då :-)

Skönt att ryggsäcksträningen börjar efter midsommar. Jag ska träna många kilometer...som jag brukar iofs.

Idag packade jag en ryggsäck och gav mig ut i skogen för att gå milen tillsammans med en vän. Den rundan som vi tänkte gå är en populär motionsrunda för främst löpare och mtb-åkare. Jag visste att det skulle vara plant och utan några höjdskillnader och berg.

Det var en fin morgon och det blev en trevlig promenad. Men oj, vad jag  saknade berg och lite vackra utsikter. När jag gick där funderade jag på berg, på att jag nästan har utvecklat ett beroende till klippor och berg. Jag älskar berg! Soliga berg, regniga berg och åh dimhöljda berg. Finns det något vackrare än dimhöljda berg? Jag tror inte det. Jag har aldrig fått svindel när jag stått på en bergsklippa och tittat ut..bara känt mig otroligt lycklig och fri.

Mitt bergsberoende kan bara leda åt ett håll, dit bergen är. Men idag var det skogen. Jag märker att jag har blivit starkare och fått bättre kondition den senaste månaden. Det var lätt att gå en mil, eller egentligen 1.5 mil idag. Men visst är det skillnad att gå på plan mark, det är inte alls lika ansträngande som att gå uppför. 

Imorgon ska jag göra ytterligare ett milspår i närheten.Förhoppningsvis med lite berg.

Som alltid när jag ska vandra så tränar jag. Det är lätt att tänka att "det är bara sätta på sig ryggsäcken och gå".

Men då lurar man sig. Det är nämligen tre saker som skiljer sig från vardagen om man tänker så, i alla fall för många.

Den första är att man kanske inte brukar gå så långt varje dag, som man planerar att göra på sin fjällvandring. Då kommer benen inte att tycka att det är så kul.

Den andra är att man bär en ryggsäck. Hur ofta gör man det egentligen? Kanske en Fjällräven Kånken, men hur tung är den jämfört med det man behöver för en fjällvandring?

Det tredje är det repetitiva. Att gå med ryggsäck varje dag. Tror att det är lätt att överanstränga någon del av kroppen om man inte är van att göra saker varje dag.

Nåja, nog om det.

Jag påbörjade min ryggsäcksträning idag i alla fall. Det blev min vanliga runda runt sjön Tyresö-Flaten.

Blir spännande att se vad som händer med medelpulsen när jag nu ska träna med ryggsäck och gå runt sjön ibland. Målet är inte att gå fort, utan snarare att det ska kännas bra att ha +20 kg i ryggsäcken. Nu kändes det väldigt bra, vilket förvånade mig lite.

Visst har jag tränat lite av varje, men två timmar med ryggsäck trodde jag skulle kännas mer.

Jag träffade på en snok också, som solade sig mitt på skogsvägen. Snabbt slingrade den sig undan när jag klampade fram. Hann knappt ta bild på den.

Jag känner mig nöjd efter dagens lilla provvandring, eller träning. Hade inte vandringskängorna på mig, utan gick i mina Salomon löparskor inköpta för fjällöpning. De funkade bra. Jag gick inte så länge heller egentligen, så det skulle inte bli skavanker på något sätt tänkte jag.

Förutom att träna på att gå har jag kommit igång med träning på Always Fitness 24, här i Tyresö. Perfekt med ett gym 5 min från där jag jobbar. Måndag, onsdag och fredag är det träning där.

Ska bli kul att se vad vågen visar i slutet av juli. Kroppskompositionen kommer att ha ändrats: mer muskler, mindre onödigt fett.

Hade bra feeling på söndagskvällen, så målet blev att ta en ryggsäckspromenad på måndagsmorgonen.

Sagt och gjort. Träningskläderna, för jag hade tänkt träna på Always Fitness 24, fick vänta. Nu var det promenad som gällde.

Det blev knappt sex km, och drygt en timme.

https://www.strava.com/activities/1660542628

Väl hemma en enkel frukost: ägg och bacon.

Nu, på måndagskvällen, känner jag såklart av att jag gjort någonting jag inte är van vid. Men inte ska det hindra mig från att göra tåhävningar i Smithsmaskinen på tisdag, på gymmet. Ska inte maxa på något sätt, blir kanske mest överkroppsträning.

Ingen ryggsäck på tisdag.