Nu har vi flyttat och kommit på plats på nya stället. Jag saknar "mitt" Hejnum Hällar varje dag som "bjuder in" till vardagsäventyr.

Men nya stället erbjuder mycket att utforska. Vilken tur att jag tagit semester i mellandagarna och att yngsta dottern har jullov!

Det brukar bli gnäll och suckande när man nämner vandring. MEN jag kom på det! UTFLYKT, man ska säga utflykt till det 9-åriga barnet! Det resulterade i två dagar i skogen med en supertaggad dotter!

Första dagen letade vi oss fram till en mysig skog som är biotopskyddad, varför lyckades vi inte riktigt reda ut. Men det fanns flertalet med gravrösen. Och dottern började fundera runt "Hur många skelett får det plats i ett röse? Och var bor Bysen egentligen? Är det i den här skogen?

Vi hittade ingen Byse men ett stormfällt träd som säkert blir ett bra hem till flertalet insekter och en liten klunga med granar som blev perfekt att sitta under för att tillaga dagens lunch.

Dag nummer två letade vi nya stigar och pratade om känslor. "Mamma, är du känslig i känslorna?" "Var kommer känslorna i från?" Djupa samtal med en klok 9-åring. Naturen och stillheten för oss närmare varandra och våra jag.

JAG ÖNSKAR ER ALLA ETT GOTT NYTT ÅR OCH ETT FANTASTISKT 2018 MED MASSA STORA OCH SMÅ ÄVENTYR!

Hej

Jag tänkte dra igång en serie med blogginlägg där jag kommer att tipsa om fina vandringsleder i och runt Stockholm.

Vandring och friluftsliv har varit mitt stora intresse under många år och jag har vandrat hela eller bitar av de flesta vandringsleder som finns i närheten av Stockholm, Sörmland, uppland......och ja stora delar av övriga Sverige.

Mitt första tips på vandringsled i Stockholm är Blå Leden som är 35 km och sträcker sig mellan Dommarudden och Vaxholm.

Jag har gett mig själv en utmaning det här nya året, jo jag hakar på evenemanget Minst en utenatt i månaden. Jag ska alltså sova ute minst en natt i månaden år 2018.

Jag har sovit ute mycket i maj, juni, juli, augusti och september de senaste åren. Och visst är utelivet som vackrast då och man behöver ju inte heller frysa. Men jag ska ändå utmana mig själv nu och testa på utelivet i mörker, kyla och vinter. Det ska bli så spännande och lärorikt. Jag kan bara föreställa mig alla fantastiska solnedgångar jag kommer att snubbla över sedan när det har blivit lite ljusare..

En fantastisk solnedgång och utenatt i juni, juli eller var det kanske maj..minns inte...Klockan var runt tio har jag för mig iallafall...Och jag ville inte att kvällen skulle ta slut.

Jag har precis gått igenom min friluftsutrustning för att få en överblick över den och se vad jag behöva köpa eller låna inför mina 12 utenätter det här året.  Jag har ganska mycket utrustning, bla 2 tält, 3 ryggsäckar och 2 sovsäckar. Ändå fattas det en hel del grejer om man ska vara ute året om. 

Så det jag behöver köpa/låna är en varm vintersovsäck. Kanske eventuellt ett liggunderlag som isolerar väl i kyla. Jag har varit inne på Naturkompaniet och känt på deras tjocka sovsäckar och surfar runt lite på internet för att bilda mig en uppfattning och kanske få tag på ett riktigt fynd. Fynden lyser dock med sin frånvaro. Iallafall om man vill ha kvalitet. 

Nåja. Det jag har fastnat för är en Marmot dunsovsäck och kanske ett 10 cm tjockt expeed liggunderlag.

Sedan skulle jag väldigt gärna vilja ha en murikka och en hammock. Men vi får se. Det jag allra mest behöver just nu  är nog en vintersovsäck, det får bli prio ett.

Annars har jag ett liggunderlag som nog också funkar i kyla(jag får testa det)Jag har ullunderställ, ullsockor, bra mössa och vantar, skaljacka och byxor och dunjacka. Jag har kök så jag kan laga mat. Ett fårskinn tar jag med hemifrån så länge det är minusgrader. En pannlampa har jag. Två liggunderlag i plast tar jag också med. Ett par ingångna vinterkängor har jag också.

Annars tycker jag det är roligt att hitta egna lösningar på saker och ting, man behöver  inte alltid köpa det dyraste eller ens köpa någonting ibland.  Det är ju roligt att komma på egna lösningar.

Men en vintersovsäck ska jag nog investera i.

Det hör väl till att man äter med både sked och gaffel när man är ute! Oavsett vilken årstid det är!

Vinterfjället. Det kalla. Det vackra. Det vilda. Det sköna. Det farliga. Allvaret kastade sin skugga över nyårsturen 2017. Men mer om det senare. Låt oss börja i det härliga: -7-8 grader och halvklar himmel! Knarrande snö. Ett lagom motlut. 

Visst, det var mörkt när vi kom fram till Grövelsjön och blodsockernivån lite för låg. Och skidbindningarna lite svajjiga på de valda skidorna så jag fick låna en borrmaskin och skruvmejslar på fjällstationen och byta till ett par som bättre passade kängorna. Men. Vem minns väl sånt trams lite senare när bröstet häver som en bälg på väg upp för Långfjällets sluttning med ryggsäck och en lite för tung pulka!

Dagen efter var plukan lika tung och motlutet lika strävt. 

Lördagen den 30 december 2017 bjöd på detta utanför tältet efter en ganska kall natt, så slitet kvällen innan var helt klart värt det. Uppskattningsvis var det ungefär neråt -15 på natten kanske. Termometern sitter ju vanan trogen på den andra ryggsäcken... Men som jag sagt förut: vem bryr sig. Känn efter och anpassa! 

Snart var vi uppe på Långfjället. Vi hade inte så detaljerade planer, men vi tänkte oss bort mot Storvätteshågna till. J var ännu osäker på sin kapacitet med hänsyn till rygg och axel som muppat sig en tid nu så vi hade sagt att vi tar det som kommer. Så länge det var snö och fjäll var ju ändamålet ändå uppnått. Och igloobyggande lockade mer än skidande, så att hitta lämplig snö var också prioriterat.

Vi hamnade strax sydöst eller möjligen öster om 990-höjden nordväst om Fosksjökläpparna. Ingen heroisk skidtur direkt, men efter att ha lunchat där och vi såg hur de låga molnen började dra in från väster så bestämde vi oss för att slå upp tältet och ta det lite lugnt. Vi var ju tillräckligt avsides och snö fanns det. Bra snö för att såga block verkade det dessutom som. Iglootankarna låg ju där och gnagde sen förra vinterns tur. Den gången då det inte ville sig och det förtretliga tornet reste sig mot himlen. J är ju iglooist redan med viss erfaren på området så möjligheterna verkade ju lovande. 

Efter lunchen blev det en liten skidtur på en km ungefär för att få upp värmen igen och sedan började vi såga iglooblock som skulle få stå på tillfrysning över natten. 

Några timmar senare stod det en hel hattifnatt-arme bakom tältet och väntade på att bli till en nyårsigloo! 

Dagen efter, nyårsafton 2017, var vi snart igång på morgonen. Vi hade block nog för nästan en halv igloo klara. Den här gången skulle det gå: jag skulle bli iglooist!! 

Visst ser det lite proffsigt ut! 

2 timmar under goda förhållanden står det i olika beskrivningar angående igloobygge. 6 timmar senare var det fortfarande knappt två varv kvar. Förhoppningsvis beroende på att förhållandena inte var så goda då och inte för att vi var helt talanglösa.

Som jag skrev förra vintern är ju tricket att våga luta in blocken ordentligt från varv två. Nästan utmana fysikens lagar. Åtminstone synbart. För enligt samma lagar skapar man en mycket stabil självlåsande konstruktion om man får till anliggningsytorna rätt. Såg på någon hemsida hur någon beskrev det hela med en matematisk formel. Coolt! 

Ytterligare ett varv högre än på bilden ovan gjorde vi innan vi gav upp för kvällen. Temperaturväxling och blåst hade förändrat snökonsistensen till sockersnö med dålig fästförmåga. Blocken föll sönder i kanterna och inget blev särskilt bra. Dessutom var vi hungriga och småsura över att det sannolikt inte skulle bli någon nyårsfest i igloon.

Vi bestämde oss för att hoppa över nyårsfirandet den kvällen och spara det till nyårsdagen när igloon skulle stå klar. Istället lagade vi en vanlig middag på snabbris och lite blandat hemmatorkat jox samt salami. Blev ju gott det med. Men inte så lyxigt som det var tänkt. Vid halv tio- tio snåret somnade vi till vindens ganska våldsamma brottningsmatch med tältduken.

Nyårsdagen bjöd på dimmigt och blåsigt väder. Fortfarande dålig snö att såga block av så efter ett halvhjärtat försök på förmiddagen sov vi middag en timme och käkade lunch. Därefter, efter ett rejält mentalt tag i nackskinnet stod en rad nya bra block på vakt kring den nästan klara igloon.

Sen hände det.

Snö skulle smältas till vatten. Ventilationen hade drevat igen i tältet. Bensinen till köket på upphällning så vi hade övergått till vintergas istället. Kallt väder medför ju dålig förbränning av gasen... Resultatet: Kolmonoxidförgiftning, andnöd och nästan medvetslöshet.

Ja, jag vet. Man ska inte elda i tältet hävdar många. Men jo. Det kan man under vissa förhållanden hävdar vi. Annars blir det inte mycket vatten värmt.  Men det tarvar sin ventilation. Vi hade pratat om det. Flera gånger faktiskt. Vi hade kollat ventilationen. Tidigare på morgonen. Och tydligen inte tillräckligt bra...

Vi är väl vad som får betraktas som ganska erfarna friluftsmänniskor. Men den här gången var vi för nära marginalen. Så nära att vi hamnade på fel sida. Där man inte ska hamna. Skämmigt. Tur i oturen var att bara en av oss var i tältet. Omhändertagande kunde således inledas ganska omgående och efter en kvart i friska luften kändes det som vi hade situationen under sådan kontroll att inga mer drastiska åtgärder behövde vidtas. Naturligtvis var vi utom mobiltäckning. Vi hade en nödsändare med men eftersom allmäntillståndet hela tiden förbättrades som respons på våra åtgärder valde vi att inte använda den. Vi kände som sagt att situationen var under kontroll.

Några timmar senare var alla symptomen borta men orken fortfarande lite klen. Vi beslöt oss därför för att avbryta turen dagen efter och sakta men säkert ta oss de 4 km tillbaka till fjällstationen.

Vädret var naturligtvis kanonbra igen på vägen hem... 

Vi har ju naturligtvis utvärderat oss själva med kraft och varenda minut, tanke och åtgärd har analyserats in i minsta detalj flera gånger om. Dels för att vi måste lära oss nåt av det här. Dels för att bearbeta den mentala chocken så klart. Och den biten är väl inte över riktigt än heller. Vi får väl se var vi landar. Kanske återkommer i frågan. 

Så vad vill jag med det här inlägget då? Jo. Mana till reflektion. Beviserligen behöver man aktivt fundera över sina rutiner och sitt säkerhetstänk. Även om man anser sig rutinerad. Men räcker det att veta att man måste ha bra ventilation? Handlar det kanske mest om hur ofta jag defakto kontrollerar att ventilationen är bra. Fast det är ett jädra omak att gå ut och kolla och gräva. Fast som ni förstår handlar det inte om ventilation och kök i tält, utan om alla riskmoment egentligen. Hur förhåller ni er till exempel till snöbryggor över bäckar? På vintern? På sommaren? Lossar ni alltid avbärarbältet och har ryggan hängande i bara en axelrem när ni vadar lite djupare i strömt vatten? Är det chans och lättja eller seriösa bedömanden i varje situation som ligger till grund för handlandet. För gärna diskussion i kommentarsfältet nedan men håll en konstruktiv ton, för det här är viktigt!

Hur som helst så passerade vi lämplig sjukvårdsinrättning på vägen hem och prover togs. Inga fysika men kunde konstateras som tur var.

Men var försiktiga där ute på tur. Håll avstånd till marginalerna. Men sluta för jösse namn inte gå på vintertur! Det tänker åtminstone inte vi göra! 

————————-

Epilog

Igloon då? Nä. Den blev ju aldrig klar. Men nästan. Ett och ett halvt varv till. En dryg kvadratmeter. Det är vad som är kvar. Block är sågade och uppställda intill den. Så är ni i Grövelsjön i närtid och inte har nåt särskilt för er så ta en tur till platsen på bilden och bygg klart! Den är naturligtvis nästan full i drevsnö nu, men det går ju snabbt att skotta ut. I övrigt är den mycket stabil. Jag klättrade runt på den lite och den höll... 

Här ligger den: 

God tur!

Här är vi. Nytt år.

Och som många andra så ska det bli nya tag även här!
Har haft en egen domän med en blogg. Har varit förbaskat dålig på att underhålla den.

Här, på Utsidan, finns redan alla läsare. Då börjar jag skriva här. Punkt.

Inför Minst en utenatt i månaden har jag funderat lite på mitt säkerhetstänk. Jag tycker att jag är en väldigt logisk och försiktig människa. Jag tycker inte att jag tar några onödiga risker och jag gillar att sätta mig in i saker i förväg och vara riktigt påläst. 

Genom åren har jag utsatt mig själv för hav, berg, klippor, is och skog. Jag har gått på många  goa turer men ibland ja ibland har det gått lite fel. Det kunde gått illa men det gick bra iallafall. Och visst lär man sig av de dåliga turerna också. Visst lär man sig av sina misstag.

Så under alla dessa år så är det tre 'misslyckade' turer jag kommer på..

En långfärdsskridskotur då jag sjönk igenom isen. Det var ett svagt område intill land men jag hade ombyte, rätt utrustning och två kompisar med mig och egentligen var det det bara bra att jag fick känna på hur det känns att gå igenom isen, så farligt var det inte.

En annan verkligen misslyckad tur var när jag och en killkompis skulle ut och paddla i skärgården. Vi hade inte tittat på väderleksrapporten så noga, jag var väl lite ung och dum. Vi hade tänkt att vi skulle vara  ute några dagar i skärgården. Det var en strålande sommardag när vi tog våra första paddlingstag och det verkade bli en perfekt tur. Vid lunch började det blåsa upp och regna och vi tog ett beslut med säkerhetstänk; att ta det säkra före det osäkra och gå på land på en ö. Precis när vi hade dragit upp kajakerna på ön började det åska och vi tog skydd i skogen. Då börjar det dåna och ett mörkt moln kom emot oss, en tromb träffade den lilla ö som vi befann oss på. Kajakerna for upp i luften och drev iväg på havet och tromben var snabbt förbi. Det blev ingen kajaktur för kajakerna blev förstörda. Vi var ändå glada att vi inte skadade oss, hade vi suttit i kajakerna i vattnet kanske läget skulle vara annorlunda, så det hela gick ju bra ändå. Men kajakerna gick sönder såklart.

Den tredje gången jag minns, jag och en kompis skulle till ett välbesökt friluftsområde för att vandra och bada. Det var sommar och väldigt varmt, så jag tog på mig kjol och inte ens tröja, det var ju så varmt. Efter ett tag började det blåsa upp och himlen fylldes av mörka moln. Alla, och jag menar, alla, försvann från platsen. Redan där kanske man borde ifrågasatt sitt omdöme...men nåja. Det började regna och hagla och eftersom vi hade fått skjuts upp och inte hade nån bil att ta skydd i tänkte vi att det bästa är bara att vänta ut det hela. Jag satt ner och fick hela knät fullt av is och jag blev väldigt nedkyld. Vi ringde såsmåningom efter skjuts och när de kom och hämtade två stackars nedfrusna utemänniskor berättade de att det inte hade regnat i stan! Så lokalt kan vädret vara!

Efter de här misslyckade turerna har jag haft många fina turer. Det är väl för väl att det blev så! Jag är speciellt imponerad att jag vågat paddla i skärgården efter min traumatiska tromb-upplevelse och att jag tagit med min då 2-åring på diverse tältnätter ute i skogen. Han fann sig med både tältet och miljön och att kissa ute i fria var såklart mycket bättre än toaletten.

Så, summan av kardemumman. Några små råd för en god tur:

-Var uppdaterad på vädret!

-Var påläst! Läs på området, vilken utrustning man behöver, läs om andra som gjort samma tur eller guideböcker

-Ha alltid ombyte med dig! Hellre lite extra vikt än att du står där blöt och kall utan ombyte!

-Se till att ha rätt utrustning! Och se till att du provat utrustningen innan så att du vet hur den fungerar, så du inte slipper stå där i en stressad situation och vara osäker på hur man gör

-Packa noggrant! Vad du har med dig, är din livlina i naturen!

-Var inte impulsiv! Gör upp en plan hemma och följ den så gott det går!  Fatta inte drastiska eller ogenomtänkta beslut när du är ute! Och kom ihåg, man får alltid avbryta en tur, turen finns alltid kvar!

-Jobba på din självmedvetenhet, försök att lära känna dig själv. Vilka styrkor, vilka svagheter har du? När blir du stressad? Om du reser med någon, är det en bra ide att känna den människan väl att vara medveten om hennes/hans styrkor och svagheter. 

-Planera för om det går illa. Om vädret slår om, om det börjar blåsa upp, om vi trillar i vattnet...Finns det mobiltäckning, nödsändare, vem kan vi ringa till, vem kan hämta oss osv

Det var väl allt! God tur!

Idag har jag sysslat med lite friluftshopping; jag har köpt en vintersovsäck. Jag var väldigt sugen på en dunsovsäck från Marmot men att lägga ner 3500 kronor på en sovsäck, det kändes helt enkelt inte rimligt. Att köpa samma modell begagnat kändes inte heller kul, då man ju vill ha det fräscht när man sover och helst inte bli lurad på nätet eller något sådant. Sedan var jag lite tveksam till kvalitén, jag har använt tält från Marmot som inte alls motsvarade mina förväntningar tyckte jag, kan hända att sovsäckarna har bättre kvalitet men det är ändå för mycket pengar att lägga ner på en sovsäck med tanke på att jag bor i Mellansverige och jag inte behöver ha en superbra säck som tål extrem kyla. Jag har kikat på natttemperaturerna den närmsta veckan och de pendlar från 0-(-4) grader. Och skulle kylan slå till, så ska jag bara pricka in en natt i januari så kan jag välja och vraka, och kommer inte att välja den kallaste natten. 

Så det blir en Haglöfs Tarius -18 som jag valde. Den har alltså en komforttemperatur på -11 grader och det kommer jag klara mig på för vinternätter häromkring. Kommer såklart att sova i ullunderställ och mer kläder om det behövs. Nackdelen är helt klart vikten men jag tror jag kommer ha tillgång till bil eller buss så det ska nog inte vara nåt problem.  Ska bli roligt att prova sovsäcken, hoppas den dyker upp snart, på posten.

En sommarnatt med tältning och sommarsovsäck i Kolmården 2017. 

Planeringsfreak som jag är så gör jag upp en planering inför Minst en utenatt i månaden. Tolv månader, tolv utenätter  och tolv platser. 

Jag har tittat igenom mina gamla bilder och visst blir man sugen på att sova ute i dessa miljöer. 

    En juni eller julinatt här är planeringen. Kan vara det vackraste stället jag känner till.

    En april eller majnatt på den här Klippan är planeringen.  

  En juli eller augustinatt här är ett absolut måste, gärna med lite god mat. 

  En sensommarnatt med hängmatta här vore inte helt fel. 

  Hoppas på en tältnatt ute i skärgården. Vilken ö ska man välja?

  En natt i det här vindskyddet är med på planeringen, vilken utsikt. Antingen en sommarnatt eller kanske fira nyår här?

En septembernatt här kanske?

Då återstår några vinter- och vårnätter. En natt planerar jag att sova i vindskyddet vid Övre Glottern. En vårnatt vid vindskyddet vid Svensksundsviken.

Det är minst hälften så roligt att planera. 

Nu lyser solen för första gången på de omkringliggande bergstopparna, det betyder att "MØRKETIDEN" härmed är över. Vi vill fira ljusets återkomst med att visa vilka ljusglimtar man kan ha även i de mörkaste av dagar.

Imorgon tänkte jag göra årets första utenatt. Idag har jag förberett och packat. Jag tänkte sätta upp tältet imorgon när jag kommer hem vid fyra, medan det fortfarande är relativt ljust, och nu är allt packat och klart. Det kommer bli första gången jag sover ute mitt i vintern. Har jag packat allt? Tält, liggunderlag, luftmadrass, vintersovsäck, ullkläder, fleecekläder, dunjacka, ullstrumpor, duntofflor, fårskinn, buff, mössa, tjocka vinterhandskar, fleecefilt(att ha i sovsäcken ifall), kudde, pannlampa....och en flaska att fylla med kokhett vatten. Jag gissar på att jag inte kommer att frysa i morgon natt?!

Flaskan att fylla med varmt vatten blev lite söt,tycker jag, helt min stil. Det är en vanlig läskflaska klädd med två strumpor.

Jag är redo att ta mig an den första utenatten, Januari. Utrustningen är provad och godkänd av mig.

Idag hade jag tänkt göra min första utenatt men efter att ha uppdaterat mig på vädret nu framåt lunch så kommer jag att ställa in utenatten.  Det kommer inte att bli så kallt inatt, max några minusgrader men det kommer att blåsa extremt mycket, upp till 15-16 m/s i vindbyarna. Jag får helt enkelt mysa ner mig hemma i soffan ikväll  och vänta på bättre väder. Vi får se hur de kommande tre nätterna blir vädermässigt, om jag kan få till en ute natt de tre kommande nätterna. Hur som helst så är det ju nästan halva månaden kvar så jag har ändå gott om tid att pricka in en utenatt till lite bättre förutsättningar. Blåsten gör att några minusgrader kan upplevas som -10 om man har otur och eftersom det här är första gången jag ska använda min vinterutrustning blir blåsten en riskfaktor.  Jag tar det lilla lugna, som man säger. Ser fram emot en myskväll hemma i soffan medan det blåser och viner utanför fönstret, det kan vara mysigt det med.

Då var äntligen den första utenatten på 2018 avklarad. Jippie! Och första gången jag sov ute mitt på vintern också!

Jag försökte få med mig någon kompis igår kväll och vi pratade lite om att åka upp till Övre Glottern och bada lite bastu samtidigt. Men det blev något strul när jag skulle boka och sedan kom sällskapet på att han inte hade någon vintersovsäck så kanske var det lite kallt att sova ute mitt i vintern ändå. Så han bangade helt enkelt.

Så när han åkte hem, för att sova i sin varma säng flyttade jag ut på gården. Eftersom jag bor mitt i stan med massa hus runtomkring kändes det lite märkligt att slå upp tältet där. Ungefär som: 'Vad håller jag på med, det här är ju inte normalt på något endaste vis?' Men jag ville verkligen göra min utenatt och förutsättningarna var verkligen perfekta. Som mest 0 grader under natten, nästan vindstilla och uppehåll. 

Frös jag? Nej, det gjorde jag inte, snarare kanske jag hade tagit på mig lite för mycket kläder. Den nya vintersovsäcken var helt underbar att sova i, varm och stor. Jag hade också fyllt upp några värmeflaskor. Vidare sov jag i ullunderställ, ullsockar, fodrade handskar, mössa och så en tunn dunjacka. Dunjackan var lite obekväm att sova i och det blev lite varmt så den hade jag helt enkelt kunnat hoppa över.

Så den första utenatten gick bra. Det går ju suveränt fint att sova ute mitt på vintern också, kan man konstatera. Det enda jag saknade var en stor brasa, inte för värmens skull utan för mysighetskänslan. En eld får det bli nästa gång och då hoppas jag att jag är mitt ute i skogen, i ingenstans helst.

Nummer 1, januari avklarad.

 Istället för eld mitt i stan, ett ljus som drivs på batteri skyddad av en vanlig plastpåse. 

Det har kommit en hel del snö sista veckan. Måste kämpa för att hålla slädhunds spåren öppna. Hundarna behöver komma ut och träna. Ska sanningen fram så behöver jag själv komma ut! Man blir lite trött på att titta på snöflingor genom fönstret. Tog en kort skidtur igår kväll med min jämt hund. Det hade redan hunnit komma ca 5 cm i spåret. Uppe på fjällsidorna är det bitvis hårt. Det beror på blåsten som varit. Med mitt liv som hundförare och guide blir man lite av en nörd när det gäller snöförhållanden. Det ändras hela tiden. Har själv kört hund aktivt hela mitt liv. Känner att jag nu på nåt vis börjar förstå hur snön fungerar. Gläder mig till att komma ut på tur igen. Här en bild från närområdet.

Medan vi för tillfället är strandade hemma i Abisko då bilen valt att strejka i de stränga minusgraderna passar vi på att skriva lite om isklättermeckat Spansdalen. Bilderna är från en ledig dag i Januari som vi spenderade i dalen. Vi  packar bilen efter en stadig frukost och rullar de 1 ½ timmarna över till norska sidan för en dag fylld med isklättring, som vanligt är förhoppningarna på topp även fast dagsljuset är högst begränsat. I en smal dal bakom det omåttligt populära berget Spanstind norr om Bjerkvik ligger ett paradis för isklättraren – Spansdalen.
Här finner du leder från 1 till 7 pitcher långa, i grader som passar alla smaker och med approacher som varierar från 15 minuter till 1 ½ timme. Du kan till och med välja om du vill klättra på solsidan eller i skuggan. Det mest populära fallet heter Henrikafossen, en 7 pitcher lång WI4 (om du väljer den lättaste vägen). Det är bokstavligen ett hav av is och en ren njutning att klättra.

Bästa perioden för ett besök får nog ses under februari och mars, för att kunna utnyttja dagarna till max!
Ni finner en hel del information i isklätterföraren för Norra Lappland som jag länkat till i slutet av sidan.

( http://kiwiclimber.se/iceclimbing/iceguide/iceguide.pdf )

Att göra en egen pilbåge är spännande och roligt.

Sixten 9 år (2018) hade aldrig tidigare byggt sin egen pilbåge så då tyckte jag det var på tiden att han fick lära sig lite enkelt hur man kan göra.

Att bygga en egen pilbåge är inte speciellt svårt men bli inte besviken om den går sönder. Den kan knäckas om du är oförsiktigt när du böjer den för att sätta på snöret. Då får du helt enkelt göra en ny och bättre. Det händer alla pilbågsbyggare. Även de duktigaste har knäckt många bågar när de lärt sig.

Vi använder ett färskt trädslag som bågmaterial. Det innebär att du kan göra din båge direkt i skogen. Alm, ask, hassel eller rönn är bra träslag. Stammen ska vara rak, smal, jämntjock och ha så lite grenar som möjligt. Dvs ett mycket ungt träd. Det bästa stället att leta på är i en snårskog av sly.

Sixten valde en rätt tunn och lite för kort pinne som han hittade i vår trädgård. Men det fick vara så för det var ju faktiskt Sixten som skulle lära sig bygga en och då fick han bestämma.

Läs mer om hur du bygger din egen pilbåge här på min webb:

http://www.vandringstjejen.se/bygga-sin-egen-pilbage/

/Helena och Sixten

Du kan även följa mig på instagram: @helenatraneving

eller på facebook; https://www.facebook.com/vandringstjejen/

#vandringstjejen #äventyrsfamiljen #helenatraneving