Ja,
Senaste 1½vecka har jag haft problem med lungorna, spontana smärt-attacker och så nån slags muskelinflamation i skulderbladerna (har inte kunnat bära väska).
Inte direkt, optimal läge.
Det kräver mer disciplin att hålla sig hemma än att ta sig ut.
Yogan, terrängträning och testande av packning inför HKWC får snällt vänta. Jag hoppas kunna ta mig ut från och med denna kommande helg.
Mossa sig grön hemma är inte så mycket nyttigare det heller.Mitt mentala hälsa har definitivt dippat senaste veckorna.
Är det inte smärtorna som håller mig vaken så är det tankarna som går runt och runt. Jag har sällan det problemet när jag väl är ute å campar.
Men jag har försökt vara produktiv ändå.
Fixat iordning med en del logistik med den stora vandringen.
Försökt okupera huvudet med annat än griller.
Hyperfokus är bra, det gör en produktiv. Nackdelen är ändå att när man är i hyperfokuserad är det som någon som går på anabola eller droger. När fokusen dippar, så gör humöret och allt annat. Kroppen tar sig återhämningstid varken sig man vill eller inte.
Och just det här kommer vara en av det största utmaningarna, utöver minnet, med vandringen; balansera energin.
För om jag är ute och går i hyperfokus, så kommer jag kunna gå rätt långt, kanske flera mil, den dagen eller dagarna.
Vilket låter fint, tills den energin tar slut, då kanske jag inte rör mig någon vart alls på flera dagar. Räknar man dessutom in träningsvärk i den ekvationen så är det inte optimalt.
Tack och lov så har jag egentligen inga påtvingade tidsram för vandringen, bara en ungefärlig utförande tid.
Jag garderar mig för det kommer ta ett tag innan jag hittar en bra rytm som jag sen kan hålla under vandringen.
Det är väl något jag inte fullt kan träna på innan heller.
Träningen kommer mest handla om att jobba upp grundfysiken.
Den mentala träningen har mest att öva på vissa saker i förebyggande syfte, såsom automatisering.
Det jag inte kommer ihåg, hoppas jag att muskelminnet ska hjälpa till.
En positiv grej att vara hemma är att jag haft mer tid att titta på kartor och vara "social". Har då hittat lite nya vandrar-kompisar, vilket innebär att jag kanske kan ta mig ut på våren/sommaren trots min ormfobi.
Även om jag normalt hellre campar själv, så får jag ge med mig. Jag behöver nog den sociala träningen också.
Förutom fördelen med sällskap som hjälper med min ormfobi så får jag nog lite utbyte av kunskap vilket inte är att förkasta.
Jag är bara rädd att jag ska skrämma bort mina med-vandrare.
:(
Affärsmässigt har jag inga problem med människor, privat är det värre med.
(Det ÄR såå mycket trevligare att vara ensam med skogen..)
Vi får se hur det bli.
Ville bara updatera läget.