Så var det dags för Fulufjället igen, denna gång med skidor och pulka. Passade även på att introducera Fulufjället för min bror.
Planen var att starta vid Brottbäcksstugan och skida till Tangsjöstugan-Altarringen-Storhammaren-Slottet-Brottbäcksstugan-Särnmansstugan. Vi räknande på fyra dagar för att inte känna någon stress och verkligen kunna njuta av morgonsolen. Vi hade även tagit med en reservdag för oförutsedda händelser. Start 13/4 planerat mål 17/4, 18/4 reserv. Kan låta som lite väl många dagar för kort sträcka, vi var dock lite osäkra på utrustningen då skidor och pjäxor var hyrda och oprövade av oss, därav även reservalternativ snöskor.
Brottbäcksstugans nedre parkering
Dag 1
Starten 15.00 vid Brottbäcksstugan, lite kaos på parkeringen då det var något form av aranggemang med skotrar, hundspann och en massa människor och bilar. Vi fick nog en av de sista platserna, flera fick stå längs med grusvägen vilken är smal som den är. Kände en viss irritation på högljudda människor och vi kunde inte lämna parkeringen fort nog.
Förvånades igen över hur brant stigningen mot platån faktiskt är och 15 kg pulka kändes i benen. Stighudarna funkade bra uppför dock irriterande utför då de hugger. Vi körde Åsnes Amundsen Fram med kort stighud och vallningsfria. Väl uppe på platån funkade fjällen helt ok som fäste, även på mindre stigningar faktiskt, och även om det blev lite bakhalt ibland så var det värt det för glidet, om man nu inte vill hålla på med stighudar av och på hela tiden.
Särnmansstugan
Blev en kort rast vid Särnmansstugan där vi kunde njuta av tystnaden efter att ha kommit in i den skoterfria delen. Vidare de 6 km till Tangsjön och dagens nattläger.
Tangsjöstugorna
Blev tältslagning vid lilla Tangsjöstugan och en sen middag. Fanns lite rinnande vatten så vi slapp smälta snö vilket gjorde att kvällsbestyren gick lite fortare. Beundrade solnedgången innan det var dags att krypa ned i sovsäcken. Temperaturen sjönk avsevärt när solen försvann.
Dag 2
Vi valde att vänta in solen så den hann värma upp tältet innan uppgång. En del frost i tältet, gissar att temperaturen sjönk till runt 10 minus. Det blev dock varmt fort och vi bävade lite för ytterligare en svettig dag.
Altarringen
Då styrde vi kosan mot Storhammaren via Altarringen. Inte mycket som syntes av Altarringen denna gång, det var mycket mindre snö när jag var här senast i december förra året. Vi fortsatte västerut och rundade Storhön på norra sidan. Föret var ok, lite väl hårt på sina ställen. Pulkan fungerade väldigt bra nu när det var lite mer platt. En Segebaden i glasfiber som jag tidigare ropade in på auktion för 1400 kr, jag har dock kompletterat med nya skaklar då jag inte riktigt litade på de i böjträ som följde med pulkan. Kompletterade även med fästpunkter och gummilina för utanpåliggande last, en lagom pulka som rymde vårt tält, sovsaker, mat och lite andra bra att ha saker. Det är väl nackdelen med en pulka att även om den är liten så bjuder den in till att ta med saker man inte behöver.
Storhammaren med Lillhammaren längst till höger i bild.
Lunch i Norge vid Storhammaren, här var planen från början att vika söderut mot Slottet 4 km enkel väg. Vi valde dock att fortsätta norrut mot Bergådalsstugan då vi kände oss lite osäkra på hur lång tid detta skulle ta. Rejält varmt och vi kom på lite sent att vi glömt smörja in oss med solfaktor, bättre sent än aldrig på med faktor 15.
Gränssten 129A
Så vi lämnade Norge och följde Bergådalen norrut. Såg till att hålla höjdmeter för att inte hamna nere i dalgången och få en besvärlig stigning när vi senare skulle vika österut.
Trots att Fulufjället är platt så bjuder det ändå på en del dramatisk terräng och bör behandlas med respekt om man lämnar lederna.
Vid slutet av Bergådalen valde vi att slå läger 1 km öster om Bergådalsstugan med en fantastisk utsikt.
En stor fördel när man lämnar lederna är att det verkligen upplevs som vildmark och inte ett spår av andra människor. Det har varit helt vindstilla vilket gjorde att det verkligen var bedövande tyst med en och annan fjällripa som bröt tystnaden då och då.
Dag 3
Vi insåg att det fram till hit gått fortare än vi tänkt, vi skulle absolut ha hunnit med en tur till Slottet. Det får vänta till nästa gång. Nu var frågan om vi skulle planera om eller hålla oss till planen. Vi bestämde oss för att hålla planen tillbaka till Särmansstugan men inte ta sista biten till parkering utan slå läger en sista natt NÖ om Särnmansstugan.
Oändliga vita vidder, med solen som verkligen stekte och helt vindstilla gick tankarna bitvis mer till öken än till fjällen. Man skall inte klaga men lite mer kyla hade varit önskvärt.
Det enda djurliv vi såg under turen var fjällripor som dök upp när man minst anade det. Gäller att vara snabb med kameran.
Tillbaka vid Särnmansstugan för lunch och kontakt med människor igen. Tre slädhundsekipage som passerade, såg mycket trivsamt ut.
Sista lägerplatsen med gott om tid för tältslagning och matlagning. Vi konstaterade att skidorna, Åsnes Amundsen Fram, fungerade väldigt bra. De korta stighudarna var ok men jag tror att en hel stighud är att fördra om man ändå ska dra på dem. Man kommer ändå vilja ta av dem vid utförslöpor, och vi upplevde att de korta inte fungerade särskilt bra att ha kvar vid utförsåkning då de upplevdes hugga i underlaget. Den vallningsfria konstruktionen med fjäll fungerade tillräckligt bra för korta stigningar, även med pulka. Jag hade ett par Alpina BC 1600 pjäxor som var bra, lagom varma, torkade relativt fort och inga skav. Kan rekommendera Aktivt uteliv i Uppsala för att hyra utrustning om man vill testa innan ett eventuellt köp. Blir nog att investera i ett par Åsnes till nästa säsong.
En vacker utsikt över Dalafjällen blev en perfekt avslutning på turen.
Dag 4
Nu återstod bara en nedfärd och bilfärd åter mot mälardalen. Det som på vägen upp kändes brant och jobbigt fick en ny dimension på väg ned med 15 kg pulka som trycker på i ryggen. Övervägde att ta snöskorna istället, men så tänkte jag att detta har man ju gjort en gång i tiden i det militära så hur svårt kan det va. Sist jag gjorde det var med en tung plastpulka utan glid och vita blixten. Nu var det moderna turskidor och glasfiberpulka med glid. Dryga 1 km till parkering och i stort sett bara utför i isiga skoterspår, kan säga att det blev den snabbaste kilometern på skidor för min del. Gick förvånansvärt bra, både jag och brorsan stod på bena hela vägen. Det svåraste med pulkan är att det rycker och drar i midjan, så låg tyngdpunkt och fart framåt blev medicinen. Det jag kommer komplettera med till nästa gång är en repbroms jag läste om här på forumet, som man kan låta glida in under pulkan för att få friktion och broms.
Återigen har Fulufjället levererat en underbar upplevelse även om det blev en dag kortare än planerat, har redan börjat planera för sommarturen.