Jag har haft en helt magisk vandringsdag. Vilken dag, vilka vyer! Medvetet valde jag att inte ta med mig någon, utan att gå helt själv. För att kunna gå i mina egna tankar och takt och njuta och stanna upp när jag vill.
Jag är på så bra humör nu, efter den här dagen. Vad sommaren är fantastisk och vilka vackra vyer jag har nära till. Jag har gjort många av de sakerna jag vill och jag har koll på det mesta, allt från utrustning till risker och vad man ska tänka på i naturen så det blir så bra som möjligt. Jag har paddlat på öppet hav, jag har tältat många nätter i skogen, jag har vandrat flera mil på en dag. Jag vet hur man ska äta och jag har koll på kroppens fysiologi och hur man reagerar vid ett trauma. Det var länge sedan jag lärde mig något nytt. Men ibland behöver man inte lära sig massa saker, inte ens se nya vyer. De välkända går alldeles utmärkt. Att bara vara är en konst.
Ibland kanske man liksom springer på, utan att tänka så mycket och fokuset är på nästa utmaning. Så vill jag inte ha det. Jag vill stanna upp i nuet, när jag är ute i naturen. Njuta och reflektera.
Den här vandringssträckan som jag gick idag var verkligen vacker, full av fridfulla platser och vackra utsikter.
Tack naturen, jag behövde verkligen det här idag!
