Elden, den värmande. Den fascinerande. Den trollbindande. Den som inbjuder till de goda samtalen och den behagliga, naturliga tystnaden.
I måndags kväll satt jag och en god vän vid ett vindskydd längs Bergslagsleden och stirrade in i elden. Samtalade och teg. Om det lätta. Det svåra. Det roliga och det ledsamma. Ja, vi pratade om det mesta. Och ibland satt vi bara tysta. Precis som vi brukar göra de gånger vi träffas. Precis sådär som eldens dansande lågor och glödande kol inbjuder till.
Glöggen smakade och värmde inombords. "Lammkebaben" i de omöjliga pitabröden mättade men kvällens kulinariska höjdpunkt var naturligtvis våfflorna! Våfflor med grädde och blåbärssylt.
Leta på loppis efter ett gammalt våffeljärn för eldstaden vet jag! Det var inte särskilt krångligt alls att göra våfflor ute. (Det var min första gång) Smeten blandas med fördel i en plastpåse och likaså kan grädden skakas tjock i en plastpåse bara man ser till att det finns luft kvar i den innan man knyter ihop den. Shaken, not stirred... :-)
Så. Juluppmaningen lyder: ta en god vän, ett våffeljärn, gå ut och gör en eld. Ät er proppmätta på våfflor i vinternatten. Samtala om livet. Se djupt in i elden och lyssna på tystnaden. Känn hur harmonin sprider sig i själen. Ta er sen an framtiden med jul- och nyårsstök med förnyad kraft och energi!
God jul!