Till att börja med så vill jag tacka för stödet som jag redan nu fått.
Jag var överväldigad över de konstruktiva och positiva feedbacken jag fått i samband jag tagit upp detta galna äventyr.
Vidare så har det redan nu kommit en del återkommande frågor, framförallt om tiden för start, självaste utförande samt om hur rutten tänkt genomföras och det är det jag tänkte ta upp nu.
150 mil vandring, eller?
Personligen kommer jag bara hänvisa det till vandring (även om det kanske kommer innebära mer än vandring) och inte expedition som en del redan nu hävdar detta är.
I sanningens namn så lär det inte bli faktiska 150mil jag ska GÅ utan det är avståndet jag ska förflytta mig med huvudsakligen vandring (dvs till fots) och foto.
Säkerhet, dels på grund av bristande erfarenhet av långa vandringar vintertid, samt på grund av mina funktionsnedsättningar kommer alltid ligga absolut först. Jag kommer att ta risker men inga livs riskerade sådana.
I skrivande stund håller jag fortfarande på beräknar hur många mil jag ska sikta på att besegra per vecka eller per dag och hur lång tid jag kan tänka mig det ska ta. Detta kommer så klart påverka hur ofta jag kampar ute, hur ofta jag stannar hos folk och hur ofta jag försöker tvingas ta till färdmedel.
Skog, vägar och samhällen
Med tanke på att jag vill ägna så mycket tid ut i naturen jag kan, för både själen och i foto syfte, vill jag ogärna vandra alltför nära samhällen.
Å andra sidan, lär jag inte kunna campa ute varje kväll, det tror jag inte, vilket tvingar mig att gå i etapper, där jag på något sätt, åtminstone var tredje dag kan ta mig in till samhällen för fylla på med bränsle, mat och någon/några nätters sömn under riktig tak.
Det blir att gå i etapper och etapperna planeras från vecka till vecka med digital uppdatering och fram ritat i papperskarta.
Vid besöken i samhällen ser jag till att införskaffa mig lokalkännedom, vidare vägledning kring de rutterna jag valt samt uppdaterar dessa.
För hänsyn till vilda djur samt försiktighet av detsamma, kommer jag primärt också hålla mig nära eller på bilvägarna (inte motorvägar).
Självklart, belyst med ljus och reflexer som en vandrande julgran.
Finns det stigar att gå mellan tex samhällen och nästa dagsetapp, så kommer jag så klart hellre välja det, även om det är meterdjup snö (det får vara min lilla barnsliga sinne som får ha sitt. Jag gilla att leka snöplog)
När det kommer till sovplatser,tänker jag primärt använda mig av sajterna Couchsurfing och Trustroots. Utöver det kommer jag vid behov även tänka mig knappa på hos någon gård i hopp att kunna få sova i stall eller var som helst där det är lite varmare än bara tält. Och så jag kanske kan få tillgång till ordentlig vila i några dagar, lättare åtkomlig till samhället där jag kan fixa med blogginlägg, bilder och allt som kan tänkas behövas.
Som en sista nödlösning blir det att kontakta kyrka för någon natt eller kanske till och med härbärgen. Självklart i utbyte mot något volontärarbete. Men det sistnämnda hoppas jag inte behöva ta mig till såvida det inte rör sig om kris (jag får en psykisk kris, extrema väderförhållande eller annat).
Kustlinje
Jag valde kustlinje framför tex resa genom innlandet, just på grund av mängden snö och för att det är för glest bebyggd i innlandet. Hade jag å andra sidan haft större erfarenhet och körkort, hade jag inte tvekat en sekund att vandra genom fjällen. Det är dessutom en kostnadsfråga.
Att vandra genom inlandet och fjällen, framförallt när man kommer mer norrut i landet, kräver annan sorts utrustning och resurserna för färdmedel samt återfyllning av nödvändigheter är aningen mer sparsamt.
Jag fick intrycket från feedbacken jag fått när jag lade fram från vart och till vart jag vill färdas, att resa genom kustlinjen är dessutom lite mildare väder och ger andra möjligheter än just fjäll och skogsmiljö.
Nog är jag lite galen av mig men inte nog att tro att vädret är snällare i den grad att det är bara att chilla sig genom norrut, nej, jag är medveten om att Moder Natur kan vara en bitch och man blir lätt varse om när hon inte är på humör. Det är just därför jag tänker säkerhetsställa att jag är utrustad till tänderna ur säkerhetsaspekt.
Det sista jag vill är hamna i en livs kritiskt situation för att jag slackat med vad det än nu kan vara.
Mer om resurser, budget och hälsa i del2.