En dag i september bestämde jag mig för att fånga solnedgången från toppen av Ågelsjön.
Ågelsjön är ett vackert vandrings- och klättringsparadis som jag ofta brukar besöka i alla fall på sommarmånaderna. För att få en riktig utmaning bestämde jag att jag skulle cykla dit och hem, en liten nätt cykeltur på ca 3 mil. Och jag skulle göra det ensam, hade jag bestämt. Jag packade matsäck och en pannlampa och sedan kollade jag upp när solen skulle gå ner. Det var ju den jag skulle fånga, så den ville jag inte missa!
När jag var ute vid sjön, lämnade jag cykeln och började gå upp mot toppen. Det tar ca 30-40 min och det är tidvis ganska brant. Väl uppe på toppen slog jag mig ner och njöt av den vackra utsikten. Solen gick sakta ner och det var alldeles tyst och stilla. Så magiskt!
När solen hade försvunnit blev det snabbt kallt och jag skyndade mig ner från toppen och cyklade tillbaka till stan. Konstig känsla att komma tillbaka till stan, där allt rullar på när det känns som om man varit på en plats där allt står stilla. Där.
Men. Jag fångade solen i en solnedgång. Och det var magiskt.
