Väderprognoserna hade lovat kristallklara dagar och nätter. Valet var inte svårt. En övernattning i Murstensdalen mellan Karlskoga och Grythyttan har stått på vår önskelista en längre tid. Om ni läser på länsstyrelsens hemsida så förstår ni varför.
Stigarna i naturreservatet består av två slingor. Vi valde denna gång att ta oss runt den norra för att avsluta vid vindskyddet vid Gruvtjärn.
Skogen är fylld av knotiga tallar. En del av dem ser ut att vara upp-och-ner-vända med roten i topp.
Terrängen är rejält kuperad. Reservatet består av ett antal parallella djupa dalgångar mellan högplatåer. Detta får till följd att många av sjöarna är långsmala.
Den äldsta växande tallen började gro på 1500-talet och den äldsta tallstubben man hittat började gro redan på 1200-talet.
När vi kom fram till vindskyddet vid Gruvtjärn hade vi - ett tag - sällskap av en ung familj från Örebro som hade hittat hit tack vare länsstyrelsens hemsida
Det var en kall dag. Det blåste friskt och trots att vinden inte var nordlig kylde den rejält. Vedförrådet på plats var inte av bästa kvalitet. Det var tur att vi hade med några pinnar med prima ved så att vi fick fart på en brasa. När väl en glödbädd hade bildats gick det bra att elda den sämre veden.
Natten var kall och mycket vacker. Under sennatten hängde fullmånen rakt över sjön och stjärnorna gnistrade så att det nästan sprakade.
På morgonen visade en termometer som hängde utanpå vindskyddet 8 grader. Våra sovsäckar har 9 grader som komforttemperatur. Det var tur att vi hade rejält med kläder.
På bilden ovan kan man se att isen hade svarta "hål" på flera ställen. Det såg först ut som om någon tidigare hade kastat stora stenar genom isen. Kan det möjligen ha att göra med sumpgas? Hoppas att någon med kunskap hör av sig!
Vi hade inte bråttom iväg, men sedan vi ätit frukost, värmt oss vid elden, packat ihop våra pinaler och (tyvärr) städat efter tidigare besökare så promenerade vi tillbaks till bilen.
En minst sagt härlig inledning på friluftsåret.
Positioneringen gäller vindskyddet.