Året närmar sig sitt slut, men vintersäsongen ligger i sin linda. Långfärdsskridskorna med tillbehör har plockats ner från vinden, men än så länge har vi inte kommit iväg ut.
Idag gjorde vi emellertid årets sista(?) besök i något av länets naturreservat. Det blev ett av en handfull favoritmål - Dovra sjöar. Vi - jag, Livskamraten och äldste sonen (Skribenten) - prickade in exakt rätt tidpunkt för denna lilla tur. De tre långsmala sjöarna ligger i nordsydlig riktning och djupt nersjunkna i en sprickdal med högstammig skog runt om. Detta gör att solen når sjöns yta endast en kort stund mitt på dagen. Då var vi där.
Alldeles i början av vår lilla tur fängslades vi av en vacker plog bestående av dryga tjugotalet sångsvanar. Solen belyste undersidan av deras vingar på ett mycket spektakulärt sätt som dock inte ville låta sig fångas på bild.
Vi valde att gå norrifrån och enbart runt den norra sjön. Där är naturen mest dramatisk och där finns reservatets enda vindskydd.
När man kommer fram till den första sjön rekommenderar jag att man tar hjälp av det rep som finns uppsatt och tar sig ner i den trånga dalgången för att ta sig söderut längs sjöns västra sida.
Sommartid är det riktigt svårt att ta sig ända fram till sjöns strand, men på vintern är det inga svårigheter om det bara har hunnit bli tjäle.
De tre sjöarna sägs vara jättekvinnan Dovras tre tårar som hon fällde för att hennes man - jätten Tjälve - var så vildsint att han slet ut ett stort stenstycke ur bergväggen för att kasta mot Täby kyrka. Hålet i bergväggen syns tydligt på den första bilden.
Sedan vi kommit upp på andra sidan även här med hjälp av rep) såg vi denna kvinna komma gående genom skogen. Framme vid sjön satte hon på sig långfärdsskridskorna, åkte de cirka 500 meterna till andra änden. Där tog hon av sig skridskorna och fortsatte vandra till nästa sjö.
Precis när man rundat sydspetsen på den norra sjön kommer man fram till ett mycket fint vindskydd. Här finns alltid(?) ett bra vedförråd på baksidan. Vindskyddet har en rostig kamin under altantaket. Nedanför skyddet finns en nybyggd eldstad med sittstockar runt.
Här njöt vi av fika innan vi fortsatte stigen norrut, tillbaka till bilen.