Jag brände mig så illa så jag fick amputera sex fingrar, har bara två stumpar kvar på ena handen. Det fattas lite i skorna också. Inre organ slogs ut av förgiftningar, andra fungerade men gick lite på trekvart. Benen har varit skruttiga. Hjärnskador, balansen och minnet var värst. Och massa annat.
Så kom jag på. Hur ofta hade jag innan tänkt på allt jag hade kunnat göra om jag hade haft tre händer och femtom fingrar? Hur ofta hade jag deppat för allt jag inte har kunnat göra för att jag inte har tre händer och femton fingrar?
Nä. Det hade jag ju inte.
Om alla hade samma händer som jag så hade vi bestigit Everest och flugit till månen ändå, vi hade bara gjort det på ett annorlunda sätt. Så det handlade bara om att göra det på det där annorlunda sättet. När jag kom på det så var jag klar med mina händer. Och mina ben. Och min taskiga balans. Och mina skruttiga organ. Och gud vet vad. Det är det här som gäller, jag vinner inte ett ögonblick på att jämföra mig med någon annan eller något slags normaltillstånd.
Och så kom jag på en grej till. Skulle jag ha mer lycka i mig om jag hade tre händer och femton fingrar? Sitter lyckan i fingrarna? Nä.
Fina livet, vad säger du om att vi skiter i hur många fingrar vi har, och allt annat vi inte har, och bara kör?
Här är en länk till första tankeknepet in Annelistyle, där jag förklarar lite om varför jag skriver tankeknepen.
-------------------------------------------------------
Mer tankeknep på F Ö R E L Ä S N I N G i Göteborg 21 augusti - se här!
Till min hemsida.
Till min engelska facebooksida. Över 160.000 följare.
Till min svenska facebook, uppdaterar flera gånger om dagen, följ gärna!