Låt inte det mentala sätta stopp

• Angarnssjöängen

• Björnö

• Bullerö

• Dyvik

• Finnhamn

• Fysingen

• Grinda

• Gålö

• Häringe-Hammersta

• Käringboda

• Lidö

• Långsjön

• Nåttarö

• Själbottna-Östra Lagnö

• Tullgarn

• Tyresta

• Utö

• Ålö-Rånö

Mitt mål är som bekant att under det här året besöka alla reservat som går att besöka med rullstol, de som jag räknat upp kommer jag absolut att åka till, men jag är säker på att det finns fler.

Jag vet inte vad kriterierna för att man ska sätta dit en handikappsymbol är, men jag tycker man ska våga ge sig ut, även om det inte finns någon, bara man är beredd på att kämpa lite extra och inte ha alltför stora krav. Finns det bara en grusväg eller en hyfsat bra stig, så räcker det oftast, man behöver ju inte åka så långt om man känner sig osäker. Jag tror man missar så mycket om man enbart ska gå på vad som står på nätet. Mitt tips är, om man nu vill ut i skogen, är att lita på sig själv, titta i kartor, tex Eniro, där ser man klart och tydligt om det är en grusväg eller inte.

Skulle man nu stöta på ett hinder, så är det bara att vända och åka tillbaka, har man tagit sig dit, kan man även ta sig därifrån också. Det viktiga är att inte gripas av panik om man stöter på hinder, dels går det åt så mycket onödig energi, sedan tänker man sämre.

Det finns en regel som förkortas STOP, Stanna – Tänk – Orientera – Planera. Det är en regel som har hjälpt mig vid några tillfällen när det inte gått som jag planerat, för det är bara att acceptera läget, jag sitter där jag sitter och därför måste jag tänka mig för lite extra för att det ska fungera, men (nästan) ingenting är omöjligt.

Har man ett handikapp i benen som jag, låt inte det mentala sätta stopp för att få uppleva den svenska naturen och vildmarken, man klarar oftast av mer än vad man tror.

Anders Andrae

www.skogstur.se