Efter en blåsig och ganska sömnlös natt ringde tillslut klockan. Jag kokade som vanligt vatten till min gröt men hade svårt att få ner den. Jag var helt slut efter de gångna dagarna och den sömnlösa natten blev helt enkelt för mycket för min kropp. Enveten som jag är hoppade jag ändå upp på cykeln, cyklade över bron som jag sovit vid och började resan söderut.
Landskapet var grönt och frodigt i dalen som jag cyklade genom. Dock kunde jag knappt njuta av det gröna gräset eller de små träden. Jag mådde så dåligt. Jag trodde nästan att jag höll på att bli sjuk på riktigt. Efter ett samtal hem där mamma mycket pedagogiskt frågade om jag "ätit och sovit ordentligt", slog jag upp mitt tält och gick och lade mig. Två timmar senare vaknade jag mådde nu klart bättre. Jag stoppade i mig lunchen utan problem och begav mig sedan ut i ingenmansland.
Jag valde att göra en vilodag av den här dagen. Efter 35 km slog jag upp mitt tält på en av de gröna fläckar som gick utmed bäcken som följde vägen jag cyklade på. Jag gjorde tidig kväll och sov sedan djupt, ostört och gott hela natten.
Dagen därpå startade jag ganska tidigt. Både huvudet och kroppen kändes nu som vanligt och det var med en sprittade nyfikenhet jag trampade vidare. Väderprognosen sa att det skulle blåsa upp till storm framåt eftermiddagen så jag körde ganska hårt för att hinna fram till Nyidalur, den fjällstuga som skulle finnas mitt ute i den svarta öknen.
Lyckligtvis kom vinden bakifrån så jag kunde hålla ganska hög fart trots långa och sega uppförsbackar. Den här biten på resan var helt fantastisk. Det var precis det här landskapet jag drömt om när jag planerade min resa. Den allt svartare stenen och den allt större ödsligheten. Visst kände jag mig ganska liten och ensam, speciellt eftersom att vinden bara ökade i styrka men vad gjorde det när jag levde mitt i min dröm.
Någon gång här vände det. Backarna utför började bli längre än de uppför och med den kraftiga vinden i ryggen gick allt som på räls. Det började dock regna ganska kraftigt och de vad jag nu behövde göra över bäckarna som översvämmade vägen var ganska djupa. Jag försökte skynda mig så gott jag kunde men slets nu av så kraftiga vindbyar att jag behövde hålla en låg fart för att inte kastas av vägen.
När jag till slut kom fram till Nyidalur blev jag genast inkastad av stugvärden som drog av mig mina blöta kläder och satte en mugg "swiss miss" i min hand. Jag hade inte upplevt vädret som så illa, men väl inne i stugvärmen kände jag hur det ryckte och ven i hela stugan. Jag kände mig inte alls sugen på att bege mig ut igen utan var helt nöjd med att ta en varm dusch och torka mina grejer. Där fanns en annan gäst, en fransman, och vi ägnade kvällen åt att lyssna på väderleksvarningar på radion om att man skulle hålla sig inne och att stormen medförde "fara för liv och egendom". Jag sov gott och varmt den natten medan gasoltuber och träbord flög omkring utanför stugans trygga väggar.
Dag 5: 35 km
Dag 6: 77 km
Kika gärna in på mitt instgramkonto från resan!