Vägen gick mot Hällsjön och vidare mot Siljanskojan för att därifrån ensamvandra uppstöms Storån som utgör gräns mot Töfsingdalen Nationalpark för några dagars Öringfiske och vildmarksliv.
Ca en kilometer innan Rusk-perskojan blev det till att lägga i lågväxel och kryssa mellan stenarna i en fart som man blir omkörd av gående med, har man inte bil med extra hög markfrigång behöver man inte ens tänka tanken att ta bilen sista dryga två kilometrarna, vägen består bitvis av stenar i handbollstorlek varvat med djupa lerhål.
Nåväl, bara att ställa bilskrället vid Siljanskojan till slut och hoppa i kängorna och traska i väg.
Siljankojan rastskydd är öppen men på grund av Corona i nuläget bara tillåtet att vistas i vid Nödsituationer.
Det blev en liten kort rast vid Spångkojan, just denna är låst och för uthyrning men det finns ett öppet rastskydd alldelses brevid.
Samma Corona restriktioner i denna.
Andra pausen blev vid Töfsinghån med Töfsingstugan, även denna en en hyrstuga via Länsstyrelsen.
Fanns en hyffsad tältplats på åsen 100m innan stugan, bra tältplatser är annars lite bristvara efter denna sträcka av Storån.
Efter denna stuga är stigen inte lika lättgången längre, i vissa stenpartier får man passa sig när man hoppar fram mellan klippblocken, man vill inte bryta några ben ute i ödemarken utan telefontäckning.
Man blir liksom lite extra glad när en tältplats som denna dyker upp och dessutom är ledig, utsikten från tältöppningen var inte att klaga på. :)
Här blev det att bo i tre nätter.
Töfsingdalen Nationalpark skymtar på Östra sidan, som synes inte helt lättgått på många platser.
Storån består växlande av forsar med små "Håar" eller "sel" med lugnvatten, i mitt tycke förmodligen en av Sveriges finaste åar.
När man kommer in i Nationalparken så träffar man på dom ibland över 600år gammal krumma och vridna tallarna.
Ovanligt att se så många träd som fått leva hela sitt liv och dö stående och sedan får vara kvar som här.
Övre delen nedan Hävlingarna är kvoterade, där gäller inte Dala Fjällfiskekort.
Hur gick fisket då ?
Ja, som det brukar göra i mitten av Juli när det gäller kallvattenälskande fiskar...inget vidare.
Fick bara småöring, dom hade placerat sig bakom vitskummande forsar där vattnet är som mest syresatt, kläckte dåligt med insekter och nästan inga vak att flugfiska på.
Men det var en fin tur och jag träffade några trevliga vandrare under dagarna jag var där.
Kanske blir det fler gånger, om Gud vill och hängslena håller. ;)