Idag hann tröttheten ifatt oss. Kombinationen den friska vinden, solen, den tunga pulkan och det oavbrutna arbetet, ja, normalt Expeditionsliv! Så två mindre olyckor hände igår, jag fixade ett hål där tältgolvet nu och jag blev av med min andra truga på stavarna. So idag skidade vi bara 6 km och byggde sedan tidernas snö mur runt lägret. Starkt nog att hantera förväntade vindar på 10-15 s/m. Om nu det blir så. Och vi grävde ur en fin plats för tältet. Två timmars underhållande arbete.
Jag är van att det alltid är något problem på färd och lika van att hantera dem. Jag glömmer alltid något eller något går sönder. Men jag är van att fixa bekymret eller bara stå ut med de nya omständigheterna. Jag är inte alltför nogaräknad. Jag är glad att säga att tjejerna är lika. Deras skidåkning har också gått framåt rejält. Om ett par år kan jag dra mig tillbaka.