Vi som vandrar i södra och mellersta Sverige är väldigt vana vid att gå genom hagar med kor, får, getter och till och med hästar.
Det brukar sällan vara något problem. Vi tittar på dem. De tittar på oss. Vi får några minuter av ömsesidig respekt och beundran (yeah right!).
Efter vår senaste vandring på
Hallamöllaleden, Christinehofs ekopark, Österlen (Skåne)
har vi fått anledning att skärpa uppmärksamheten lite mer nästa gång vi går igenom en kohage.
Detta är vad som hände...
Efter att ha passerat Alunbruket i Andrarum kommer vi fram till Verkeån och ska vandra längs med ån som här går genom ett helt öppet landskap.
Vi befinner oss i en hage som är full av kor. Jag kan knappt räkna dem så många är de.
En kvinna kommer vandrande mot oss från andra hållet på leden. Plötsligt sätter en av korna fart och springer rakt emot henne. Kvinnan lägger blixtsnabbt benen på ryggen, springer för livet och flyger över stängslet. Jag svär, det var olympisk klass på det hoppet.
Vad var det egentligen som hände?
Vad gör vi nu?
Vi resonerar lite och bestämmer oss för att sakta närma oss korna. Det såg ut att vara en kalv modell större som sprang mot kvinnan och vi misstänker att den mest var nyfiken eller något. Vi är ju dessutom två personer. Vi pratar lugnt och tydligt med korna men tänker att det här kanske är en jäkligt dum ide. Men vi tar oss oskadda förbi.
Vi pratar lite med kvinnan som är fysiskt oskadd men naturligtvis lite omtumlad. Hon överväger om hon ska våga gå in i hagen igen. Hela tiden när vi pratar står en stor klunga kor (mest kalvar) och glor på oss precis på andra sidan stängslet.
Jag tolkar det som att dessa kossor har blivit lite för vana vid vandrare och att de förmodligen blivit matade av dem. Lärt sig att vandrare betyder mat. Kalvar brukar vara nyfikna men det här var definitivt något nytt.
Kvinnan bestämmer sig för att ta en väg som går runt hagen istället.
En påminnelse om att det gäller att ha respekt för såväl vilda som domesticerade djur (speciellt Homo Sapiens).