Så har ännu en månad passerat. En på många sätt omtumlande månad med tanke på det som sker i och med Corona. Jag är glad att jag har mina äventyr som ju grundar sig i min kärlek till naturen. Rogivande för kropp och själ. Så fort jag kommer ut i naturen kopplar jag bort vardagen och tankar om det ena och andra. Här och nu tar vid. Det handlar inte om någon flykt, kanske en själslig tillflyktsort. En slags resort bortom distraherande nyhetsflöden och informationsbrus. Det är så det är. Bara att acceptera. Över detta råder ingen och att oroa sig i onödan leder ingenstans. Jag är dessutom övertygad om att något positivt kommer ur detta, sett i stort, när det kommer till miljö och kollektiv insikt. Den som lever får se.
Sett ur ett utesovarperspektiv har april månad varit helt fantastisk på många sätt. Det har blivit hela 23 nätter under bar himmel, två nätter i tält, 4 1/2 natt i min säng och 1/2 natt i hängmatta på balkongen. Kändes rentav konstigt att krypa in i tältet härom natten. Så många nätter under bar himmel säger något om vädret i april, inte mycket till nederbörd. Fascinerande att se tillbaka och se hur jag successivt alltmer gått över till att sova under bar himmel. Värmen som kom i mitten av april väckte både mygg och fästingar. Det blev djungeloljepremiär den 21 april. Under månadens andra hälft hittade jag en del fästingar på sovsäck och liggunderlag, men tack och lov ingen på mig. Insåg att jag måste hitta en lösning inför sommarhalvåret då jag vill fortsätta att sova under bar himmel när vädret tillåter. Har hittat ett smidigt myggnätstält så att jag kan fortsätta att betrakta stjärnhimlen. Kommer att använda tältet från och med maj månad.
För övrigt har april bjudit på många fina upplevelser. Rena naturupplevelser, stjärnhimmel, månsken, tystnad, fågelmöten, fyrbenta och tvåbenta möten. Att betrakta stjärnhimlen är kontemplativt medan en lägereld bjuder på värme och hypnotisk kraft. Och kläder som doftar rök. Här nedan följer några utvalda upplevelser
Ylande vargar
Är det inte märkligt, detta med tid? Att beskriva en minut i ens liv borde inte vara svårt. Hur många minuter eller sekunder kan det rimligen ta att berätta om en enda minut? Det jag nu ska berätta går egentligen inte att återberätta. Ibland tvivlar jag på att det jag upplevt ens har hänt. Nåväl, sedan jag för åtta år sedan för första gången avnjöt Putbergen, det lilla men sagolika naturreservatet med sin gamla skog en bit norr om Ånhammar på etapp 18 av Sörmlandsleden, har jag drömt om att någon gång övernatta där och bara lyssna till vad de gamla har att berätta. Hur många gånger har jag inte sedan dess färdats genom Putbergen? Alltid med samma förundran.
Så, fredagen den 3 april fick jag ett spontant infall. Springa till Putbergen, övernatta där under bar himmel och sedan tillbaka på lördagen, hälsa på vännerna på Lilla Vasskärr och avnjuta Marvikarna. Väderprognosen såg bra ut men med en kall natt i beredskap. Tåg och buss efter jobbet och så den fina anslutningsleden från Åker styckebruk. Tassade på och njöt fullt ut av den fina orörda naturen längs Sörmlandsleden. Korpar hördes liksom en del småspelande orrar. Bockade av tre arter lummer och etapp 18 får väl ses som ledens absoluta lummeretapp med sina fyra arter. Solen började sakta sänka sig. Jag har alltid älskat att springa och vandra om kvällen. Det är då jag kommer in i ett flow av välbefinnande. Det slår aldrig fel, särskilt en vacker aprilkväll som denna med sjungande rödhakar och taltrastars klara pratsång. Flöt fram längs spegelblanka Finnsjön. Solen sjönk ned bakom en taggig horisontlinje. En spelande morkulla flög över. Rundade Axsjön till ljudet av spelande paddor och nådde strax efter åtta Putbergen. Andakt. Gjorde en snabb rekning och hittade en fin plats. Tände gasköket och satte på en kastrull vatten. Bredde ut markskyddet, liggunderlag och sovsäck. Helt stilla. Stjärnklart. Starkt månsken. Kyligt. Gjorde i ordning en termos med te och fixade till en enkel middag med mos och tonfisk. Jag är romantiskt lagd och kände mig som en alv eller åtminstone som en hänförd stiglöpare i alvlik miljö där månskenet lös upp skogen med sitt silvriga sken.
Satt på en liten upphöjning i riset och sippade på en kopp te när plötsligt ett djupt och långdraget ylande fyllde varenda vrå av skogen. Wow! Varg! Höll på att tappa tekoppen. Och strax anslöt ytterligare en till två vargar med något gällare stämma uppblandat med gnäll och gläfsande. Vargstämmor. Så nära. Bedömde att de bara kunde vara en 500-800 meter bort. Så mäktigt! De fortsatte att yla i en minut sedan var det över. Knäpptyst. Inte ett ljud därefter. Satt där och fattade knappt vad jag varit med om. Så oväntat. Så häftigt. Aldrig att jag kommer glömma den inledande djupa mäktiga stämman. Får fortfarande gåshud när jag rekapitulerar upplevelsen. Det rörde sig om vargarna ur det så kallade Ärla-reviret. Jag ska erkänna att det var smått pirrigt att försöka sova efter den magiska upplevelsen. De var ju så nära. Adrenalin och endorfiner. En minut. En minut värd att dö för. Vaknade tack och lov dagen efter, till ljudet av spelande orrar och fåglars sång. Låg i sovsäcken och bara njöt i drygt två timmar.
Dagen efter hittade jag färsk vargspillning på ett par platser vid Axsjön och det visade sig att ett par andra utesovare hört vargarna i området de senaste veckorna.
Vildmarkspoesi
Hämtat från mitt inlägg i FB-gruppen Minst en utenatt i månaden den 22 april:
Axlade löpryggan vid arbetsdagens slut igår. Tåg till Läggesta och buss till Åkers styckebruk, där jag satte av på Sörmlandsleden i shorts och kortärmad. Den fina anslutningen till Harsjöhult via Gallsjömossen och sedan vidare västerut. Fin orörd skog, skogsmyrar, skvattramängar, spegelblanka skogssjöar, fågelsång som fyllde denna katedral utan väggar och tak. Lummrar som kantar stigen. Valde att slå läger vid Finnsjön, inte så långt från Putbergen, där jag hörde ylande vargar för några veckor sedan. Vilken kväll vid Finnsjön. Ödsligt spelande storlom, morkulla och enkelbeckasin. Pratsamma korpar och trumpetande tranor. Sprakande eld. Tekopp efter tekopp. Väl i sovsäcken lät jag mig hänföras av stjärnhimlen. Inga flygplan. Tyst. Tre satelliter och två stjärnskott. Sömn. Drömmar. Vaknar halvfem i stilla gryning denna onsdag av trumpetande tranor och sorlet av kuttrande orrar. Och till min stora glädje två spelande sparvugglor, som duellerar. Rödhakar och taltrastar som välkomnar gryningen. Bofinkar som ansluter. Kan inte somna om. Vill inte.
Tivedsnätter
Aprilbesöket i Tivedens nationalpark över påsken bjöd på flera fina nätter under bar himmel. Från min absoluta favoritplats i den orörda östra delen kunde jag på långfredagskvällen avnjuta två spelande pärlugglor. Stjärnklart och stilla. Utforskade den östra delen i och utanför nationalparken. Hittade några fina övernattningsplatser vid Blanksjön strax öster om nationalparken samt vid Väster- och Öster-Ämten. Som bekant får man varken elda eller tälta i nationalparken frånsett de anvisade platserna, så det är trevligt att ha flera fina alternativ strax utanför nationalparken. Sista natten innan hemfärd bjöd på kylslagen nordan med hagel och regn, så då åkte ponchon upp. Lätt, smidigt och bra skydd.
Oväntade möten och uven på berget
I den annars helt folktomma östra delen av Tivedens nationalpark träffade jag vid två tillfällen den trevliga vandraren Diana. Egentligen två osannolika möten med henne för vad är sannolikheten när man rör sig i stiglös sprickdalsterräng, en gång, ja, men två? Sammanträffandens mästare Paul Auster gjorde sig genast påmind. Möten som gör en glad. Jag med min eld och lägerplats på norra sidan av Blanksjön, Diana med sin eld och lägerplats på andra sidan sjön. Två vandringsglada själar vid samma sjö en stjärnklar och stilla kväll och natt med pärlugglan ödsligt ropande.
Flest nätter har jag i vanlig ordning sovit i Torshargskogen, tjugo minuter hemifrån. 17 nätter i april. Hittat en fin liten glänta där jag numera sover under bar himmel. På väg till och från Torshargskogen passerar jag en vändplan vid Torsharg varifrån motionsspåren utgår liksom småstigar och sedan påsk har en vit skåpbil stått parkerad där, lite undanskymd bakom djungeln av slånbär. Lite halvskumt. En morgon hörde jag en hund inifrån skåpbilen. Kanske någon som har en av de stora segelbåtarna i kanalen. Så en morgon på väg hem mötte jag en snubbe med en pigg liten hund på stigen. Vi började prata. Och fortsatte att prata. Visade sig att vi hade en hel del gemensamt att tala om. Johan som han heter och den sköna och kaxiga blandrasdonnan Tess från Spanien. Johan arbetar i Spanien under vinterhalvåret och i Sverige under sommarhalvåret. Han och Tess bor i skåpbilen. Vi har som sagt en del gemensamt. Avskalade intressen och spartanskt boende. Samtalen har blivit många sedan morgonen vi träffades och vi har haft ute-grillar-middag i Torsharg, ja, vad sägs om slånbärsgrillad halloumi? En morgon blev jag dessutom väckt av Tess, en sann pulshöjare innan jag fattade jag fattade vad det var som nosade runt vid kudden. Ja, det visade sig dessutom att Johan bott i den lägenhet jag nu bor i och på den tiden bodde jag i porten bredvid. Undrar vad Paul Auster skulle säga?
Om april inleddes med ylande vargar så avslutades månadens sista natt under bar himmel på ett vackert berg nere vid Bråviken. Vaknade strax innan tre på morgonen den 30 april av att en berguv satt typ 100 meter ifrån där jag låg och hoade med sin djupa stämma. Kan nämna att berguvens hoande hörs på 4-5 kilometers radie stilla nätter. Låg och lyssnade på uven tills gryningen var i antågande då den flyttade på sig och till slut tystnade. Spelade in den och gjorde en egenproducerad Naturmorgon och skickade till vänner, bland annat vännen Mats Ottosson på riktiga Naturmorgon och delade i gruppen Minst en utenatt i månaden.
Försök med hängmatta
I april införskaffade jag en dubbelbottnad hängmatta (DD Camping Hammock) för att enbart användas på balkongen, som alternativ till nätterna i Torshargskogen. Monterade upp krokar i balkongtaksbalkarna för att enkelt kunna sätta upp respektive tar ner hängmattan. Superskön när jag fått in snitsen att ligga på diagonalen. Lyckades somna och sova i tre timmar typ. Problemet är att jag främst ligger på sidan och byter sida minst 5-6 gånger per natt, så hängmatta kommer tyvärr inte fungera för mig. Jag kommer dock att använda den i sommar, ta en tupplur eller bara ligga och läsa i den. Ljuvligt att bara skjuta ifrån, stänga ögon och låta den gunga.
Livet rullar på och vi får se vad maj månad bjuder på.
Ta hand om er!
Niklas
Tidigare inlägg från en utesovares dagbok:
Januari >>
Februari >>
Mars >>