Varför vandrar man i Muddus Nationalpark? För mig är svaret enkelt: För att jag så länge längtat dit.
Förra årets vandring i Sarek med Johan var fantastisk, och när vi i Gällivare väntade på nattåget tillbaka till Stockholm hade vi idéer om att vandra i Muddus nationalpark, eller kanske Sjaunja naturreservat. Under året funderade jag och tänkte att det var dags för Muddus. Under hösten/vintern bestämde vi oss för att vandra i Muddus någon gång under 2019, och då jag gärna slipper mygg blev det september.
Eftersom vi båda kan navigera efter karta och kompass var obanad vandring ingenting som oroade oss, det var snarare hur myrarna skulle vara som vi funderade på. Hur blött skulle det vara?
Under Sarekvandringen var det tydligt att vandring kräver uthållighetsstyrka, så vi tränade på, på varsitt håll, för att vara förberedda inför Muddusvandringen.
Själv hade jag i augusti 2019 vandrat i Lunndörrsfjällen och kände mig i bra form. Jag tänkte inte ändra på mina förberedelser eller packning speciellt mycket till Muddusvandringen.
Den 9 september satt vi på nattåget till Gällivare. Muddus...here we come!
Nedan är kartorna för hur vi gick. Med start från Gällivare, till nationalparksentrén i Skájddje.
Varje svart plupp är en övernattning, antingen i tält, eller i stuga.
Den första dagen.
Från Gällivare till Rallarstigen som vi följde till stugan vid Abborrträsket.
Den andra dagen.
Från stugan vid Abborrträsket till den lilla uttorkade pölen, och på eftermiddagen gick vi upp på Sör-Stubba och tillbaka. Vi tältade.
Den tredje dagen.
Från den uttorkade pölen till en plats i skogen där vi tältade. Det syns tydlig var vi tog vänster och vek av från Rallarstigen.
Den fjärde dagen.
Vi fortsatte och gick till Arvidssons stuga.
Den femte dagen.
Från Arvidssons stuga till sjön mellan de två höjderna. Vi tältade.
Den sjätte dagen.
Från sjön mellan de två höjderna till Muddusleden och vidare till Muttusluoppal och fågeltornet. Vi sov i stuga.
Den sjunde dagen.
Från Muttosluoppal till Nammavárre. Vi sov i stuga.
Den åttonde dagen.
Från Nammavárre till sjön Boargáljávrre, där vi tältade. Dagstur därefter till ravinen Måskogårsså.
På kartan ovan ser man vandringens sista övernattningar. Högst upp till höger ser man var vi övernattade den åttonde dagen, sedan gick vi till sjön Boargáljávrre som är nära den östra entrén, om man kommer från Sarkavare.
Den nionde dagen gick vi från sjön Boargáljávrre till Muddusagahtjaldak. Där blev det en eftermiddagstur till Muddusfallet och tillbaka till Muddusagahtjaldak för en övernattning i stugan. Den tionde dagen blev det besök nere i ravinen och så tillbaka till Muddusagahtjaldak för en sista övernattning i stugan.
Den elfte dagen blev det vandring till brandområdet nere vid Stora Luleälven, bad i älven, och så gick vi till Skájdde och den uppgraderade nationalparksentrén. Taxi till Gällivare...nattåget hem till Stockholm.
Utrustning
Vad krävs och vad har man med sig på en vandring av detta slag?
Då jag vandrat tidigare så är skillnaden mellan en vandring på exempelvis Kungsleden och att gå obanat i Muddus inte så stor. Den största skillnaden är att man mer behöver ha koll på var man är. Karta och kompass är alltså riktigt bra att ha med sig, som på Kungsleden alltså. Samt att kunna hantera dem såklart.
Det är roligare att gå obanat tycker jag. Stövlar var nödvändigt, liksom att orka gå i blöt myrmark. Så, att vara vandringstränad var nödvändigt för att kunna njuta.
Annars hade jag ett Arctic Alpine Design VELOCE-tält som jag skaffade 2017. Ett rymligt enmans-tält.
Jag hade till vandringen i Jämtlandsfjällen i somras skaffat ett uppblåsbart lätt liggunderlag. JR Gear Traverse Core. Det var kallt mot marken, så till Muddusvandringen hade jag ett tunt liggunderlag av cellplast
ALLT JAG SKREV NEDAN ÄR BORTA
Jag kommer med en komplettering!!