Grodan for hemåt och några timmar senare kom paketet med Bussgods. Det var lite som julafton att packa upp ny mat, efterrätter, godis, tandkräm och solskydd. Allting hade klarat sig bra även om själva kartongen var lite mos. Vi packade skyndsamt ner allt i ryggsäckar, beklagade oss över hur tunga ryggsäckarna blev och gav oss av mot ms Storlule som skulle ta oss över sjön. Det blåste friskt och gungade på bra på färden. Vissa hade turen att inte bli sjösjuka och andra hade inte det. En knapp timme senare, kvart i fyra, klev vi av på den södra stranden av Akkajaure och började vår vandring mot kvällens tältplats. Vi passerade en mäktig fors, åt kvällsmat på en rastplats med andra vandrare och hade fint väder för kvällsvandring, sol och frisk vind. Klockan tio slog vi upp tälten där en klar jokk mötte en grumlig (glaciärvatten) någon kilometer innan stugan Kisuristugan.
Vi inledde följande dag med sovmorgon och fortsatte längs Padjelantaleden mot, men inte hela vägen fram till Låddejokkestugan. Luften var sval, solen gassande och vinden frisk, vilket ledde till att min högersida frös och vänstersidan svettades. Det var befriande myggfritt och vi valde att slå upp tälten på någorlunda hög höjd, sex kilometer före stugan och med vacker utsikt eftersom klockan började bli mycket och vi kände oss färdigvandrade för dagen. Våra parallellvandrande vänner hade inga tält och fick gott fortsätta mot stugan.
Vi började vandringen med att först gå uppför och sedan nedför höjd vi sovit på. Det gick fort men var också lite tungt, bland annat på grund av värmen. Väl vid stugan så tog vi långlunch med våra parallellvandrande vänner, tydligen hade de kommit fram halv tolv efter att ha gått 24 kilometer. Till slut slet vi oss och gick upp i passet som skulle ta oss mot Araslouktastugorna. Vi såg trevliga vyer, rengärden, stenar samt en ensam och malplaserad rauk. Vi fotograferade, funderade och traskade sedan raskt vidare mot stugorna då vi hört att det såldes färskt bröd där. Kiosken var stängd när vi kom fram, men stugvärden var ytterst flexibel med öppettiderna och brödet gudomligt gott.
Följande dag var vandringen enkel, bara 12 kilometer och snett över en liten udde. Vi fick klättra över klipphällar, men det var mest roligt tack vare det torra vädret. Och inte ens mygg hade vi! Vi anlände till Staloloukta precis när den välsorterade kiosken öppnade. Tur som vi hade så var det första dagen de tog kort, vi började nämligen få ont om kontanter. Därefter köpte vi färskt varmrökt fisk och bröd av stugvärden till middag. Kvällen avslutas med Padjelantaledens enda bastu och tillhörande bad.
