Sommarvärmen har kommit med full kraft till Skåne, och denna lördagsförmiddag väntade ett besök i Vombs fure där sommargyllingen bor. Enligt den nyutgivna boken Fåglarna i Sverige - antal och förekomst häckar denna art med endast ca 120 par i vårt land. Ungefär hälften av dessa finns i just Skåne och gissningsvis 5-10 par i Lunds kommun.
Det bästa sättet att hälsa på gyllingarna är att ge sig in i skogen och ta fram sin matsäck. Det kan bli en stunds väntan innan den första fågeln hörs sjunga. De sjunger med kraftiga, flöjtande toner som hörs några hundra meter. Att få se dem är däremot betydlgt svårare, trots att de är ganska stora. Som en björktrast ungefär.
Foto: Om man vill se dem gäller det att gå försiktigt i sångens riktning. Med viss tur kan man få se en skymt av de mycket skygga fåglarna.
Foto: Vanligtvis ser man bara något gult fladdra till i lövverket där sommargyllingen nyss satt. Fågeln "smiter ut bakvägen" när den tycker någon har kommit för nära. Och det kan röra sig om så mycket som hundra meter.
Jag och Anders följde de luriga fåglarna genom skogen, än hit, än dit. Vid några tillfällen hördes två samtidigt, och som mest hade vi tre hanar inom hörhåll. Honorna är inte lika gula utan mer grönaktiga, men någon hona stötte vi inte på.
Foto: Till slut lyckades jag få syn på den när den satt stilla på långt håll mellan en och två minuter. Det räckte för att få några skapliga bilder.
