Jag tog en liten tur idag, i närheten av stan. Det har varit tungt den sista tiden av olika anledningar. Jag kämpar också med en infektion just nu, den har inte pågått länge men den har totalt dränerat mig på energi och tiden går så långsamt när man känner sig svag och hängig. Jag är otålig och vill bli frisk-nu! Men naturen ger alltid, som bekant, tröst när man behöver det som mest.
Det var en magisk vinterdag idag, några minusgrader, blå himmel, snö som gnistrade i solen. Jag gick sakta och inte långt, men oj så välbehövligt det var. Jag stannade vid det här trädet och tänkte på att snart bryter ljuset igenom, våren är på väg. Jag tänkte på alla turer och platser jag vill upptäcka i vår. Den där lilla outforskade sjön, som jag gått förbi så många gånger men aldrig tagit mig tid att utforska. Det där berget där jag skulle vilja hänga upp en hängmatta och sova en ljum vårkväll. Den där promenaden till skogen, till vindskyddet som ligger vid en sjö, brasan där ytterligare en ljummen vårkväll. Promenaden upp till min favoritsjö, och paddlingen över sjön till det nybyggda vindskyddet på andra sidan sjön ytterligare en rosa ljummen vårkväll. Ljuset är på väg, ljuset bryter igenom.
