Idag har jag gått på en inspirationsföreläsning som ett reseföretag anordnade i Norrköping. Temat var vandring för nybörjare och äventyrare, dvs egentligen alla vandrare.
Det var en inspirerande föreläsning med mycket bilder och humor. Dock så låg tyngdpunkten just på resorna som företaget anordnar och det var inte så mycket prat om vandring egentligen. Det hade varit intressant att få höra lite mer om vandring i stort i olika miljöer och utrustning/kläder i olika miljöer och väder. Det pratades lite om att på höga höjder kan kroppen inte tillgodose sig syre på samma sätt och lite om acklimatisering, att man ska gå på hög höjd och sova på lägre höjd. Väldigt grundläggande med andra ord. På samma sätt pratades det lite ytligt om kläder, att man ska klä sig enligt tre-lagers principen..också det var ju inget nytt.
Blev jag inspirerad till någonting då? Ja, tanken har ju funnits förut att bestiga Kebnekaise och den känslan blev starkare. Det måste vara en fantastisk känsla att stå på toppen av Sveriges högsta berg. Samtidigt är det ju väldigt mycket gruppkänsla över konceptet och frågan är när man väl står där på toppen, om man verkligen vill göra det med 25 andra personer? Ja, det får jag väl fundera lite på.
Men i stort sett, en trevlig och inspirerande föreläsning i en tid då naturen har tagit paus. Förutom denna lilla kvist då.
