Idag har det blivit en heldag ute vid sjön. Första gången jag sup-paddlade var det solnedgång, helt fantastiskt, andra gången ett stilla regn, fint det med och ny tredje gången kan man sammanfatta det som blåsigt.
Det blåste 5 m/s och 13 m/s i vindbyarna. Jag ramlade inte av brädan när det blåste på, däremot åkte jag baklänges i stället och det vill man ju inte göra, man vill komma framåt. Så jag gav upp och tillbringade tiden med att sitta vid strandkanten på brädan och njuta av den vackra omgivingen som andades höst samt gå omkring vid stranden och plocka stenar. Jag hittade en mörkgrå sten formad som ett hjärta. Någon hade visst glömt sitt hjärta där och det hade hamnat i sjön. På den mjuka sandbottnen låg hjärtat halvt nedbäddad, väl bevarat från kyla och vind.
Eftersom länsstyrelsen släppt på eldningsförbudet blev det lite korvgrillning också. Det var riktigt mysigt att få grilla igen. Det här, det är det enkla goda livet! sa jag högt till alla som möjligtvis kunde vara i närheten. Jag fick inga svar, förutom träden som kastade sina grenar fram och tillbaka i en rytmisk orkester. Men det var ett helt okej svar, för mig iallafall.
När det var dags att ta brädan och alla vackra stenar och åka hem, kände jag att jag ville stanna kvar. Som jag ofta känner när jag är ute. Jag såg en bil som hade ett tält på biltaket, ja det vore ju nåt.Där skulle man verkligen sova tryggt, inga vildsvin som når upp dit. Fundering.
Nåja. Jag åkte hem. Och lämnade kvar en bit av mitt hjärta. Jag måste åka och hämta det. Snart.
