Göteborg - Stockholm södra - Mariaplan - T-centralen - Coop - Burgerking - Stockholm Central - Murjek - Jokkmokk - Kvikkjokk Helikopterflygplats - Tarraluopal - Någonstans mellan Vássjájávrátja och Skiejákvárásj
Vägen upp till Norrland var förvånansvärt problemfri. Det största bekymret som dök upp på resan var när jag mitt i natten behövt besöka toaletten på nattåget. Min trötta hjärna lyckades inte komma ihåg vilken sovkupé som jag kom ifrån och det tog ett bra tag innan jag förstod att numren på dörrarna faktiskt betydde vilka platser som gömde sig inne i kupén OCH att jag faktiskt visste att plats 81 och 83 hörde till mig och min bror.
Ja, det var alltså efter att jag tyst försökt öppna tre olika kupéer för att kika in och se om det var rätt.
Så väl framme i Kvikkjokk fick vi vänta en timme ungefär på att få åka iväg. Det var totalt 6 personer som skulle till Tarraluopal, så vi fick glatt vänta. Det betydde ju också att vi fick en "egen" helikopter.
Det var soligt och klart, och det var roligt att få se några de platser som vi gått på för två år sedan. Allt såg liksom.. så litet ut. Fast ändå så stort.
Sedan blev vi avsläppta, och det tog inte lång tid efter att helikoptern lyft före jag lyckades fylla kängorna med vatten. Överskattade min förmåga att gå på stenar genom en jokk. Eller så tänkte jag bara att kängorna var lite högre än de verkligen var... Byte av strumpor och iväg igen, för att kort därefter behöva stanna. Begynnande skoskav. Aj.
Fuktiga liners och lite för tjocka strumpor var ingen jättebra kombination. Otejpade fötter dessutom. Den ena hälens skav besvärade mig inte mer under resan, och den andra var nöjd åtminstone för tillfället.
Vi gick inte så långt den här eftermiddagen, vi var varken speciellt pigga eller fulla av energi (ingen ordentlig frukost, ingen ordentlig lunch). Vädret började också se sämre ut, och när vi väl hittat tältplats och fått upp tältet så började det också regna. Regn... som lite senare drog ihop sig till åska. Till en början höll åskan sig på avstånd och det mullrade en hel del från Sarek. Men, natten bjöd på mer regn, blixt och dunder.
Jag tycker mycket om åska. Ja, sån åska som man kan stå på en balkong och titta på. Fjällåska i Sarek är kanske inte min favorit. Men den här kvällens åska var ju dock ganska harmlös, men min åskerfarenhet i fjällen var vid det här tillfället fördelat på två gånger. Så obehagskänslan var den här kvällen och natten ganska hög.
Jag visste ju inte att det skulle komma att ändras...