Jag är inne i en period då jag försöker förbereda mig för äventyr och bygga upp mig själv, fysiskt och mentalt. Fokuset ligger på att träna upp styrkan och uthålligheten i kroppen. Kroppen är mitt redskap och den ska följa mig och det jag vill göra. Jag är inte ute efter att gå ner i vikt, utan att bli stark. Det var någon som sa; den perfekta kroppen har man när man har några kilos övervikt, och samtidigt har tränat upp konditionen, då är man redo för äventyr. Dessutom fryser man inte så lätt om man har lite hull på kroppen.
Jag går många mil i vecka nu, med ryggsäck, och märker att jag blir starkare och starkare. Mentalt försöker jag tänka positiva tankar men också peppa mig själv att ge mig ut trots att jag inte får med mig nån. Man brukar sällan ångra att man gav sig ut, bara att man inte gjorde det.
Själva planerandet är skojigt. Sedan kommer själva packandet. Att packa en ryggsäck är väl ok, det är värre när man ska fylla en hel kajak med saker. Det tar tid och är ansträngande mentalt. Men de första paddeltagen brukar kompensera för packandet. Friheten när man glider fram på vattnet och kanske ser solen gå upp på havet..underbart..
Och sedan kommer själva äventyret, då det liksom blir ett litet test på vad man klarar av. Då man får använda styrkan i kroppen men också i hjärnan. Man tävlar bara mot sig själv. Det är iallafall mitt motto.
När man kommer hem från ett planerat äventyr brukar man känna sig så stolt över vad man klarat av. Jag är stark, jag klarar allt. Och såklart lite vemod över att äventyret är slut.
Jag är stark, jag klarar allt. Jag är stark.
Mina käraste egodelar just nu; en bra sport-bh, en bekväm dagsryggsäck, mina väl använda kängor och mina ben som tar mig dit jag vill.
Min förkärlek till vackra, branta klippor. Ett äventyr börjar med kärlek och fascination.