Idag packade jag en ryggsäck och gav mig ut i skogen för att gå milen tillsammans med en vän. Den rundan som vi tänkte gå är en populär motionsrunda för främst löpare och mtb-åkare. Jag visste att det skulle vara plant och utan några höjdskillnader och berg.
Det var en fin morgon och det blev en trevlig promenad. Men oj, vad jag saknade berg och lite vackra utsikter. När jag gick där funderade jag på berg, på att jag nästan har utvecklat ett beroende till klippor och berg. Jag älskar berg! Soliga berg, regniga berg och åh dimhöljda berg. Finns det något vackrare än dimhöljda berg? Jag tror inte det. Jag har aldrig fått svindel när jag stått på en bergsklippa och tittat ut..bara känt mig otroligt lycklig och fri.
Mitt bergsberoende kan bara leda åt ett håll, dit bergen är. Men idag var det skogen. Jag märker att jag har blivit starkare och fått bättre kondition den senaste månaden. Det var lätt att gå en mil, eller egentligen 1.5 mil idag. Men visst är det skillnad att gå på plan mark, det är inte alls lika ansträngande som att gå uppför.
Imorgon ska jag göra ytterligare ett milspår i närheten.Förhoppningsvis med lite berg.
