Så kom dagen som varje år infaller med både sorg och förhoppning- den sista skiddagen för säsongen.
Det är alltid vemodigt att ta av sig pjäxorna vid bilen och stänga takräcket för sista gången. Speciellt om man precis haft en fantastiskt fint åk i härlig vårslush. Glassen väntar eftersom att vårvärmen väckt glassmagen till liv efter vinterdvalan, kanske är det så varmt att ett dopp i havet lockar? Dagarna är långa, nästan midnattsol igen och bergstopparna är vackrare än någonsin.
Det är väl alltid tråkigt att säga farväl, oavsett vad det gäller i livet? Speciellt med tanke på hur länge det är till nästa gång man får dra på stighudarna, skruva in isskruven eller studera snöprofiler. Man minns liksom tillbaka på allt det man hade tillsammans, vintern och du. Många minnen att spara i minnesbanken tills det är dags att stämpla ut för alltid.
Men i år var det lite av en lättnad att få ta av sig pjäxorna och stoppa in skidorna i förrådet om du frågar oss. Vintern har varit kall, mörk och hård. Någon skidåkning har det inte varit tal om, snöfattigare år kan man få leta efter. Det har däremot varit optimala is och alpina klätterförhållanden, så vi har varit extremt nöjda med vintern, vi törs nog säga att det är något av det bästa på länge. Alla kalla korta, mörka dagar på någon is i abisko-området, toppturer i många minusgrader och stenhård snö gör dock att sommaren känns mer välkommen än någonsin, och det måste man väl få säga, trots att man är vinterälskare innerst inne?
Tack för i år vintern, vi ses snart igen. Tills dess skall vi passa på att njuta av sommarens härligheter, och vi har redan haft en rivstart!
