I vilket aktivitet som helst gäller tillgång till vaten A och O. Vi pratar om släcka törst såväl såsom matlagning.
Vatten har egentligen varit en bristvara. Fast jag planerat i över 1 år med kartan så har det varit mycket som varit annorlunda än skogsvandring.
Gå landsvägar funkar men det sliter på fötter och knän. Det gör inte saker bättre när vatten nivåer är låga, det är för mycket Kal hygge och avverkning när det knappt finns snö. Jag klagar inte, utan förklarar läget. Jag saknar skogen och ännu mera kylan och snön. Visst, rump-värma-dansen i över 2h hade jag sluppit men jag har en dejt med älgarna hellre än som nu tvingats till diverse andra sovlösningar.
Sörmland har varit ett trist landskap att gå genom. Jag längtar till Dalarna, som aldrig svikit mig hittils varken sig med sevärdigheter eller väder.
Gå sakta har stört mig men gå fortate har det inte heller gått. Gäller att infinna sig att man är en snigel. :) Detta resulterar i stök med depåer, omberäkning av mat och beräkna dagsmarsch dag för dag.
Mycket lärdomar på bara en veckas tur, trots knappa 10mil. Struligt och omväldigande kommer det vara i 170mil,men ack så roligt.
Det här med att tex nån som bor på vägen å bjuder in en på lunch bara hux flux, det är lite av guldkornen. Däremot tror jag få fattar hur det är att gå/vandra sjuk... Många verkar besvikna för att jag inte kan/ha gått längre. Jag ger gladeligen bort min ohälsa :D
Inatt blir det tält. Lääängtar. Det utlovades snö och ner till - 7. Jag vågar inte helt att hoppas men..
Ombara Stockholm kunde dela med sig sitt snö till Sörmland...
Men har jag roligt då?
Ja,ganska.