Kungsleden dag för dag: 19 augusti - Singi till Kaitumjaure

Bok: 13 km Suunto: 15,5 (verkar vara 20% mer...)

10:50 - 15:10

Det kräver sin man att bo i stuga. Samarbete och hänsyn är inget som är medfött, tydligen. Nu är det kväll och jag sitter i ännu en stuga, nu i Kaitumjaure. Det var lugnt och fridfullt fram till för en halvtimma sen när en trio damer ramlade in efter att ha vandrat ända ifrån Keb idag, något de glatt berättade. In i rummet där jag och en tysk valt var sin sida, deklamerandes att de minsann tänkte kampera här och bad tysken att flytta på sig. De trodde jag var tysk också och tilltalade mig på engelska. Kanske också därför de hade den ton de hade. Öppnade fönstret på vid gavel för alla mygg att ramla in, gnäll över att det inte fanns el och att det var mörkt, lysande med iPhone och ständigt kacklande, sådär halvhögt så att alla skulle höra, vare sig de ville eller inte. Jag stålsätter mig, damen från Uppsala och jag konstaterar att man snabbt vänjer sig vid tystnaden. Nu håller de på vid gasspisen, tändstickor går åt ("borde de inte hålla med det?") Ja, jösses.

Jag kommer iväg senare och senare. Idag var klockan nästan 11. Det blåste lite men var uppehåll. Regn förutspåddes för kvällen. Jag hade kommit i tid till Singi, någon timma eller så efteråt regnade det. Det friskade till under kvällen men hade mojnat nu. Molnen rullade över fjällen västerut, det skvätte lite då och då men inget att kalla regn. Solen försökte bryta sig igenom här och var och det såg ut som att det skulle lätta. Jösses vad fokuserad på väder man blir. Jag kom på mig själv att hålla på att planera för olika scenarios och fick säga till mig själv på skarpen flera gånger.

Jag knatade på i denna frö mig otrampade mark, njöt av landskap, käkade blåbär, lyssnade på fågellivet och gick egentligen alldeles för länge. Det fanns inga bra vattendrag efter en timme så det dröjde till efter två timmar innan jag satte mig ner. Några fjälljoggare drog förbi och jag bara skakade på huvudet. Strax efter 15 var jag vid stugan. Min ben och mina fötter säger nu att jag borde tagga ner lite. Jag har gått i fem dagar varav tre av dem närmre 20 km. Jag har inte ont, men en trötthet sprider sig.

Jag kan i skrivande stund inte komma på vad som rört sig i huvudet idag. Antingen är det ett gott tecken eller bara en effekt av att de tre damerna flyttat in och tror sig äga hela stugan. Jag kämpar på, trots koncentrationssvårigheter. Det är inte utan att jag längtar till efter Kvikkjokk.

Myggindex: 0 (bortsett från några på stugtrappen)

Naturobservationer:

Ljungpipare klagade över jåkken

Mycket fjällsippa, tydligt varför Singi har det som symbol

Brudborste (ser ut som tistel)

Gullris

Svarthö

Steg: 176 518

Dagens lärdom: Lyssna på kroppen

PS. Före kvällsbestyren gick jag ner till jåkken, efter en skylt mot "BAD 250m". En liten stund, iskallt vatten, ett lätt duggregn och jag. Tvättade mig, cirkulationen kom igång i fötterna och jag bara njöt. Halvvägs dit kom jag på att jag glömt kameran. Väl där var det ännu tråkigare eftersom stället var så fint. Men så tänkte jag: Ah. Några saker från den här resan kan gott få förbli bara mina.