Sitter hemma och funderar på min nästa tur i kajaken. Marstrand lockar, kanske mest för att mycket tid i min ungdom ägnades åt det området. Vi badade, fiskade och gick på krogen då och då. Men aldrig någon paddling, hade inte upptäckt tjusningen med paddling på den tiden. Det kommer att bli kanon, blandning av gamla minnen och nya upplevelser.
På nittiotalet höll jag på en del med dykning på västkusten och det var ju meditation på hög nivå. Tyvärr så flyttade jag till Uppsala och dykningen försvann. Jo, jag kunde tagit med mig det dit. Men det hade ju såklart inte varit samma sak när man växt upp på västkusten. Redan som liten pojk fiskade man strandkrabba och plockade musslor. Nu har kajaken samma funktion som dykningen, nästan. Meditation i kajaken och under alla strandhugg ger ju så mycket energi till resten av livet som rusar fram som ett tåg. Längtar!