Vad är lycka?
Ni som känner mig vet ju att jag funderar mycket på det här med meningen med livet. Och nu senast under ett London besök och tunnelbaneåkningar funderade jag på detta med hur folk måste arbeta som galningar för att det skall se bra ut. Det är ju inte för enkel överlevnad utan för att det skall framstå som bra för andra, vilket är ju oerhört korkat egentligen. Ja, att någon bryr sig om detta är en gåta för mig. Och på vägen hem läste jag den alldeles utmärkta boken Sapiens En Kort Historik Över Mänskligheten (ett måste för alla som ägnar en skvätt åt funderingar av meningen med allt) av Yuval Noah Hariri där han då helt rätt beskriver eländet som följde när vi övergick till att bli vetebönder från jägar och samlarskrået med följden att vi blev många fler, och mångt flera fattiga än tidigare som jägare och samlare när vi hade en mindre, men varierad kost där behovet av att arbeta för överlevnad sträckte sig till någon timme per dag i snitt.
Vad jag kan säga det är att alldra största lycka, förutom mesta tiden med döttrarna, det är när jag joggar ned till Stapelbäddsparken, ganska sent när de flesta är inomhus hemma, måsarna skränande och duvorna grunkande, och jag utan några hjälmedel (ok, lite krita och klättrarskor) ägnar en timme åt att försöka hitta nya leder som utmanar. Allt som behövs är den egna kraften och inget annat. Så enkelt.
Så målet måste ju vara att göra sig av med en massa krafs och få till ett enklare liv med mer ledig tid.
Läs nya rapporter från förberedelserna för Grönland http://www.mikaelstrandberg.com/tag/gronland/
*Bildtexter: 1. Stapelbäddsparken 2. Goda vänner som Olly Steeds är livet även i London 3. Grejer från Normarks inför Grönlandsturen.